Tips:

 

Klicka nedan för att komma till tipsen:

Kisiel - ett helvegetariskt yoghurtsubstitut
Härstamning av världens viktigaste köksväxter, frukt och sädesslag
Naturlig Biodling
Blommor
Bär
En hälsosam örtblandning och myggmedel
Fruktträd
Gröngödsling
Havet och odlingen
Köksväxter

Odlingsplan som nematodbekämpning i växthus
Potatisodling på hösten
Säd/Spannmål
Sjukdomar
Skadedjur/Angrepp
Träd och Buskar
Växtföljden gör att odlingsjorden blomstrar upp
Örter/Kryddor

Sjukdomar och Angrepp i fröodling
Vildform med skal

Lite om fröodling
Samodling
Om linser
Tomater
Portlak

Ett bättre sätt att sköta skogen
Frö-odling av bönor och ärtor
Ekologiska bekämpningsmedel

Det nyaste om biodling
Yin och Yang i odlingen
Pojke eller flicka?
Livets Träd

Ten Ways Monsanto and Big Ag are trying to kill You- and the Planet

12 Reasons to avoid GMO

 

 

 

 

 

 

Kisiel:     -    Till toppen på sidan



 

Kisiel är mjölksyrad säd som man äter till frukost eller lunch.

 

Kisiel är för första gången beskriven i Ryssland år 997 och har ätits mycket i östra Europa men även i Tyskland.

Kisiel är i grunden en gröt gjord av vatten med havre, korn eller vete som mjölksyras av sig själv.

Kisiel kallas i vissa länder också för Zur.

 

Tillverkningen av Kisiel:

Man kokar 1 dl havre, ½ dl korn och ½ dl råris med 6 gånger så mycket vatten i en tryckkokare i 2 timmar.

Gröten ska svalna och då tillsätter man lite och bra ekologisk surkål för att starta processen.

Därefter ställer man det hela på ett lagom varmt ställe, efter 2 dygn kan man börja äta av det.

Sedan tillsätter man ny kokt säd efter att ha sparat lite av den första satsen och efter ett dygn är det färdigt igen.

Kisiel är en bra ersättning för de som gillar gröt med fil eller yoghurt.

Kisiel smakar ungefär likadant.

Kisiel kan man alltså äta som frukost eller till lunch men också som mellanmål, i soppa och som dessert om man tillsätter lite av säsongens frukt.

Andra saker man kan göra med kisiel är:

- Kisieldressing: Kisiel, lite shoyu, lök skuren i små bitar och lite sesampasta.

                              Blanda allt noggrant.

                              Man kan då använda dressingen till sallader.

- Kisiel som surdegsstartare:

                              Blanda 50 gram mjöl med 1 tesked kisiel och lite vatten.

                              Efter ett dygn kan man tillsätta så mycket mjöl så att man får tillräckligt med surdeg att baka med.

 

 

Man kan förstås också använda andra sädesslag och det går utmärkt att använda sädesrester från middagen.

 

 

 

Härstamning av världens viktigaste köksväxter, frukt och sädesslag:     -    Till toppen på sidan



 

- Etiopien:           Banan                                              korn                                                  kaffe

                             lin                                                    okra                                                  lök

                             sesam                                              sorghum (durra)                               vete

 

- Medelhavsområdet:

                             Sparris                                             betor                                                kål

                             cikoria                                              humle                                               sallat

                             havre                                                oliver                                                palsternackor

                             rabarber                                           vete

 

- Afghanistan:     Klöver                                              mandlar                                           aprikos

                             korn                                                 betor                                               kål

                             körsbär                                            dadlar                                              morot

                             fikon                                                 lin                                                   druvor

                             linser                                                 havre                                              lök

                             ärtor                                                 päron                                               ris

                             vete

 

- Central Asien:

                             Mandlar                                          äpple                                                aprikos

                             bondböna                                        morot                                               bomull

                             lin                                                    druvor                                              hampa

                             linser                                                senap                                               lök

                             ärtor                                                 päron                                              sesam

                             spenat                                              palsternackor                                   vete

 

- Indien, Pakistan:

                             Slanggurka                                      äggplanta                                          kikärtor

                             hampa                                             jute                                                   citron

                             mango                                             hirs                                                    apelsin

                             peppar                                             ris                                                     rörsocker

 

- Java, Malaysia, Thailand:

                             Banan                                              kokosnöt                                         ingefära

                             grapefrukt                                        rörsocker

 

- Kina, Vietnam, Japan:

                             Adukiböna                                      aprikos                                             bovete

                             kinakål/salladskål                             sorghum (durra)                                hirs

                             havre                                                persika                                            rädisa

                             rabarber                                           sojaböna                                          rörsocker

                             te                                                      råg

 

- Mexiko, Guatemala:

                             Bönor                                               majs                                                 kakao

                             sötpotatis                                          tobak                                               tomat

 

- Peru, Bolivia, Ecuador:

                             Bönor                                               kakao                                              majs

                             bomull                                              potatis                                              tobak

                             tomat

 

- Chile:               Potatis                                               jordgubbe

 

 

- Brasilien, Paraguay:

                             Kakao                                             kassave                                           rubber

                             jordnötter                                        ananas

 

- USA:                 Solros                                               tranbär                                            jordärtskockor.

 

Det är den ryska biologen och genetikern Nikolaj I. Vavilov (1887-1943) som har kommit fram till att alla sädesslag, köksväxter och frukt

för det mesta har sina ursprungsområden i den tredje världen.

Han kallade de här centra för "gencentra" , nu kallad "Vavilov centra".

De flesta centra är bergsområden med en höjd mellan 500 och 2500 meter över havet.

Vavilov delade in de här centra i 5 huvudcentra:

-          Syd-väst Asien med Indien, södra Afghanistan, Iran/Irak och Turkiet

-          Syd-öst Asien   med Kina, Japan och Vietnam, Thailand, Java och Malaysia

-          Medelhavsområdet med Egypten, Algeriet, Tunisien och Israel, Syrien och Grekland

-          Etiopien

-          Latin- Amerika med Peru, Mexiko, Guatemala, Bolivia, Ecuador, Chile, Brasilien och Paraguay.

 

 

 

 

 

Naturlig Biodling:     -    Till toppen på sidan


 

Detta är en biodling med syfte att stärka binas motståndskraft mot sjukdomar och angrepp.

Egentligen är det en sorts biodling som är supermodern men helt naturlig.

Om nuvarande biodling fortsätter kommer bina bara att bli känsligare för flera nya och gamla sjukdomar och angrepp.

Även om honung och pollen är rena rama hälsomat kan bina ändå bli angripna av sjukdomar och parasiter.

Orsaken kan vara att antingen honungen och pollen inte längre är så hälsosamma eller att andra faktorer måste spela en roll.

Forskare i bl. a. Tyskland och Holland har konstaterat att det är både det ena och det andra.

De kom fram till att de verkliga orsakerna till större känslighet för sjukdomar och parasiter av våra bin är:

1.       Bin kan inte längre bygga sina kakor efter naturliga former

2.       Nutidens drottningodling

3.       Användning av främmande drottningar

4.       Användning av mellanväggar

5.       Socker som vinterfoder

6.       Icke helt naturliga kupor

7.       Främmande biraser

8.       Vandring till andra främmande landskap

9.       Flytta på kakor och flustret

10.    Tillbakagång av mångfalden av floran.

 

Ad 1) Ursprungligen byggde våra bin sina kakor som runda eller avrundade kakor.

Detta ser man om man tittar i halmkuporna.

Det skulle de fortfarande göra om vi inte gav dem fyrkantiga eller rektangulära ramar med mellanvägg.

Runda eller avrundade kakor är deras grundform och därtill kommer att bin vill ge efter för solens kraftinverkan, eftersom de bygger sina kakor efter solens och blommornas form som är rund.

Genom att ge dem moderna kakor kan bin inte precis följa sina instinkter och blir förvirrade, stressade.

Ad 2) Genom nutidens drottningodling förstörs krafter och inflytande som bin får via cellformerna av drottningceller och över huvud tagit genomgår bin inte upplevelsen av att få fram egna drottningar från ägg till drottning födelse.

Drottningceller byggs av bin på ställen där deras instinkt säger att cellerna ska byggas.

Ger man dem drottningramar då kan bina inte fullfölja sina instinkter helt och hållet och det måste ha ett negativt inflytande på de här bin.

Dessutom blir drottningar genom mänsklig selektion svagare eller får sämre arvsanlag eftersom så snart människan ingriper i naturen blir det alltid en försämring!

Ad 3) Genom att man släpper in redan befruktade drottningar i kupan blir deras vilja att fortplanta sig via att få fram egna drottningar underkänt och bina kan ej helt följa sina instinkter.

Bin vill traditionellt genomgå alla sina instinkter liksom vi människor vill ha alla våra traditioner till tex. jul.

Utan skinka och Janssons frestelse är det ingen riktig jul, på liknande sätt är det för våra bin.

Ad 4) Genom att ge bin redan färdiga mellanväggar att bygga kakor på får de mindervärdiga saker inne i kupan och kan inte bygga ut de celler som de instinktivt vill och efter naturens tryck måste bygga ut.

Vill man få bin som har den störst möjliga motståndskraft måste de kunna följa naturens lagar och inte bli tvungna att följa människans begär efter pengar och makt.

Ad 5) Genom att vi ger våra bin socker som vinterfoder som de tycker är mindervärdigt foder jämfört med honung, blir våra bin mindre motståndskraftiga och får de inte i sig de livsbringande krafter som honungen ger.

Det bästa vore om bin kunde övervintra på vårhonung så som de gör i naturen och som är bäst att smälta för dem.

Är man ändå tvungen att ersätta honungen med socker pga. att man har tagit bort för mycket honung för att kunna sälja, är det bästa att tillsätta örtte som är gjort på åkerfräken, vänderot, kamomill, brännässla, rölleka, ekbark och maskros.

Då blir binas blod mera alkaliskt och genom detta ökar motståndskraften.

 

Äkta kamomill                               Matricaria chamomilla

Maskros                                        Taraxacum vulgare

Vänderot                                       Valeriana sambucifolia

Brännässla                                      Urtica dioeca

Åkerfräken                                     Equisetum arvense

Rölleka                                           Achillea millefolium

Ekbark                                           Quercus robur.

 

Varför tex. rölleka?

Röllekan aktiverar kalibalansen, innehar själv mycket kali men växer på kalifattig jord.

Alla dessa örter vitaliserar våra bin som får större naturlig motståndskraft.

Vetenskapligt har det bevisats att binas blod blir mindre alkaliskt genom att de får sockerlösning istället för honung och genom detta minskar motståndskraften.

Tillsätter man däremot örterna i sockerlösningen är minskningen nästan lika med noll eller blir även lite mera alkaliskt och binas motståndskraft är oförändrad eller även stiger lite.

Alltså ett skäl att använda örterna, men dock bara de som är vildväxta, inte i närheten av industri och bilväg!

 

 Teberedningen:

Man tar och torkar blommor av rölleka, kamomill, vänderot och maskros.

Sedan tar man 10 gram av varje (40 gram sammanlagt).

Man häller över 1 liter kokande vatten.

Efter 15 minuter silar man bort blommorna.

Man tar hela brännässlor och åkerfräken och en liten bit av ekbarken och torkar allt.

Sedan tar man 10 gram av varje (30 gram sammanlagt), lägger allt i 1 liter vatten och kokar upp.

Efter 10 minuter silas allt bort.

De 2 dekokter blandar man med vattnet och sockret tills man får den lösning som man brukar ha.

1 liter dekokt av alla örter räcker för 100 liter sockervatten.

Örterna plockas på vissa särskilda dagar:

Maskros:            På ljusdagar på tidigt morgonen, hjärtat av blomman ska ej vara öppet än

Kamomill:           På ljusdagar när de börjar blomma, hela växten plockas

Nässla:               På ljusdagar när de börjar blomma, hela växten plockas

Ekbark:              På jorddagar inte för unga, gröna barken

Vänderot:           På lusdagar, på morgonen, omkring midsommar

Åkerfräken:        På ljusdagar, hela växten plockas, man tar lite äldre plantor

Rölleka:              På värmedagar när solen står i lejon från och med mitten av augusti.

 

De här dagarna hittar man i de olika så-kalendrarna.

 

Varför dessa olika dagar?

Matthias K. Thun (Maria's son), tyska forskare, har upptäckt att olika delar av växter främjas på olika dagar genom planeternas och stjärnornas inflytande.

Tex. jorddagar har samband med växternas rötter.

Sår, bearbetar, rensar och skördar man morötter på jorddagar får man bättre kvalitet och de förvaras bättre och längre.

Det finns 4 olika dagar:

Bladdag             vattenelement

Frukt/Frödag     värmeelement

Rotdag              jordelement

Blomdag            ljuselement.

De här dagarna har samband med att planeterna och stjärnorna står i vissa stjärnbilder.

De här dagar finns att hitta i de olika så-kalendrar.

Stjärnbild:              Fiskar                Vädur                  Oxe                     Tvilling

                             Kräfta                 Lejon                  Jungfru                Våg

                             Skorpion             Skytt                   Stenbock            Vattuman

Element:                vatten                  värme                 jord                      ljus/luft

Växt:                     blad                    frukt/frö              rot                        blom

Vädret:                  vattenrikt            värme                 kyla/frisk              klart/blåsigt

Bina:                     honungsskötsel hämta nektar  -  bygga ut vax  -   hämta pollen.

Vad händer när man tittar i kupan på de olika dagar?

När vi öppnar kupan blir det kaos inne i kupan eftersom bina störs.

Genom att öppna= kaos, strömmar också mera krafter ur omgivningen in i kupan, från vädret, ljuset men också kosmiska krafter.

Där igenom kan man påverka samhället lite extra.

Svaga samhälle behandlas på ljusdagar, då blir de kraftigare (pollen).

På blomdag är det bra att behandla samhället eftersom då stimuleras bina att försörja ynglet lite extra.

På bladdag är det bäst att låta bli att titta i kupan eftersom bina då är mer aggressiva och det är inte bra att slunga honung och fylla på burk eftersom honungen jäser snabbare då.

 

Ad 6) Genom att bygga kupor med olika kemiska lim påverkas våra bin negativt.

Det kan ha samma effekt som tex. radon och formaldehyd har på människan, man kan bli sjuk av sådana saker.

Även kupor gjorda på icke-naturligt material som frigolit osv. kan vara skadliga för våra bin, inte direkt men på längre sikt.

Använd i stället kupor gjorda av trä, halm eller halm och lera.

Icke naturligt material skärmar av bin från deras omgivning så att de aldrig kan få del av de omgivande naturliga krafter, tänk på Faraday's koja.

Sedan kan det bli problem med fukten i kupan genom sämre luftventilation och cirkulation som kan ha som följd olika svamp angrepp.

 

Ad 7) Icke skandinaviska biraser som Carnica, Buckfast och Kaukasier, kan inte här i Sverige hitta pollen och nektar som de är vana med, kan smälta och behöver.

Nordiska bin hittar pollen och nektar som de kan smälta och är vana med.

De invandrande bina blir försvagade, får mindre motståndskraft beroende på att enzymerna i deras matsmältningssystem inte är anpassade till de pollen och nektarsorter som finns här i Sverige.

Nordiska bin har sådana enzymer alltså deras motståndskraft minskar inte.

För invandrarbin tar det många och fler generationer att arvsmassan anpassar sig för att producera de rätta enzymer.

 

 Ad 8) Genom vandring med bin till växlande landskap och flora måste bins matsmältningssystem ständigt anpassa sig, de har inte alltid de nödvändiga enzymer till de olika pollen och nektarsorterna, det tar lång tid att anpassa enzymerna till den nya maten.

 

Ad 9) Genom att ofta flytta på yngelram och flytta flustret för att bl. a. styra svärmdriften stör vi harmonin i samhället.

Bina känner sig då stressade och störda och genom stress sänks motståndskraften.

 

Ad 10) Genom tillbakagången av den mångfald i floran får våra bin en mer ensidig fodersammanställning.

Alltså deras enzymsystem blir mera ensidigt, inte längre bra anpassat till föränderliga nektar- och pollen sorters förekommande, därför minskar också deras motståndskraft.

Det vore intressant att som biodlare satsa på odling av svenska biväxter och helst så många sorter som möjligt, på så sätt kan man hjälpa sina bin att öka motståndskraften mot sjukdomar och parasitangrepp.

 

För att hindra eventuella Varroakvalster som sitter på in i kupan flygande bin men också de på bin inne i kupan kan det vara intressant att odla stark doftande och aromatiska växter intill flustret.

Detta för att våra bin får doften som kvalstret inte tycker om, på sig.

De här aromatiska växter är bland andra:

Timjan, Salvia, Indiankrasse och Malört.

 

Försöker man att utforska vad orsaken är att våra bin blir så försvagade att de nuförtiden är så känsliga för sjukdomar och parasitangrepp, behöver man inte söka så länge förrän man till slut hamnar hos den riktiga orsaken nämligen människans begär efter pengar och makt, också makt över naturen.

Skulle människan odla bin på ett binaturligt sätt så att bisamhällets organism inte störs och förstörs, skulle vi inte behöva känna oss oroliga för deras framtid, deras hälsa och överlevnad och därigenom vår hälsa och naturens hälsa (pollinering!).

Utan ett binaturligt sätt är det möjligt att det i framtiden uppstår ytterligare nya sjukdomar och parasitangrepp.

Det är bättre och billigare att förebygga än att bekämpa och ta åtgärdar efteråt.

 

Litteraturförteckning:

-          Über das Wesen der Bienen- Dr. Rudolf Steiner. 1923/1978 Goetheanum i Dornach Schweiz.

-          Die Biene, Halting und Plege- Matthias K. Thun. 1986 M. Thun Verlag i Biedenkopf Lahn Tyskland.

-          Koberwitzer Vortrag- Dr. Rudolf Steiner 1924/1977 Goetheanum i Dornach Schweiz.

-          Aussprache zur Varroa-Frage- Matthias K, Thun Föredrag för "Arbeitskreis Imker in der Biologisch-Dynamische Arbeit"

      21 juni 1984 på Hofgut Fischermühle i Rosenfeld (Baden Würtenberg) Tyskland.

 

 

Blommor:     -    Till toppen på sidan



- Förvaring av frostkänsliga blommor/växter:

Lagerblad, oleander, rosmarin vill ha svalt men ljust.
Blyblomma, fuchsia, näva, granatäpple och änglatrumpet tappar bladen,
behöver därför inte direkt något ljus men vill ha ett svalt frostfritt ställe, ta bort
bladen och se till att jorden inte är för våt innan de går till källaren.
Är det tillräckligt bra luftfuktighet behöver man inte vattna.
Lufta om det är för varmt i källaren/förvaringsrummet.
 
- Ris som ska blomma till jul och hålla ett tag: Tas den 4e december och det ska ha många knoppar.
Lägg riset i 12 timmar i badkaret med 35-40 °C varmt vatten.
Man kan göra så med bl. a.:
Körsbär, forsythia, vide, blomsterkornell, tibast, prydnadskörsbär, liten rosenkvitten, jasmin, bukettapel, hasselnöt och al.

 

 

Bär:     -    Till toppen på sidan

 

Bärbuskar:
Bra med Tuja jordtäcke och Tuja kompost under fruktträd och buskar mot ogräs.
Så under och runt buskar: Alexandrineklöver, sommarvicker, facelia
(honungsört), senap, (ärtor, åkerbönor).
Beskär buskarna snart efter skörden: ta bort 2-3 gamla grenar så att nya grenar
kan växa sig starka.
Mot sjukdomar: Damma preventiv med stenmjöl, gödsla inte med för mycket
kväverik gödsel, gödsla inte extra med blodmjöl eller hönsgödsel.
Spruta också med 1:5 utspädd åkerfräken te mot mjöldagg och andra
svampangrepp.
Stormhatt hackas i 10 cm stora bitar och lägges under bärbuskarna mot
vinbärsrost, riddarsporre gör samma sak.
Tidigt på våren och även på snön kan man strö algomin och träaska
(kalium/kali !!), stenmjöl används året runt.
Att buskarna tappar många omogna frukt beror på:
- Dålig vattentillförsel
- otillräcklig gödsling
- för stark beskärning på våren
- kyla medan de blommar eller sätter frukt.

Motåtgärd:
- Vattna
- kompost med stenmjöl
- nässelvatten.

Plocka blommande maskros och gör gödselvatten av de och blanda i lite
stenmjöl: häll detta outspädd hos bärbuskarna som har som följd att det blir
tjocka bär som smakar extra gott.
Nya buskar planteras i andra halvan av september- första halvan av oktober när
jorden fortfarande är varm och inte för fuktig.
 

 

 

 

 

En hälsosam örtblandning och myggmedel:     -    Till toppen på sidan



Nuförtiden talas det mycket om allergier.
En del av allergierna kan man hänföra till insekter såsom alla småkryp i hemmet.
Fortfarande används en hel del spånplattor i husbyggen och möbler.
Men tänk på det att efter ett tag är alla gasarna i plattorna borta och eftersom de flesta hus är varma, även på vintern med en inte allt för bra ventilering, blir spånplattorna alltid lite fuktiga.
Det betyder att plattorna blir bra ställen för småkryp att leva i.
Också därför att småkrypen blir attraherade av dofterna som kommer från de fuktiga spånplattorna och alla följder av fukt tex. mögel.
De mest förekommande småkryp är olika kvalster tex. dammkvalster, fågelkvalster (Dermanyssus gallinae) och mosskvalster (Oribatidae).
Det är deras exkrementer och kroppsrester som kan orsaka eksem och allergi.
Städa med kemiska preparater gör bara att småkrypen blir resistenta.
Lösningen är naturens hjälpmedel, alltså örtextrakter som samtidigt fungerar som myggmedel.
Ta lika delar av:
- Citronmeliss Melissa officinalis
- Syzygium aromaticum Kryddnejlika
- Pepparmynta Mentha piperita
- Salvia Salvia officinalis
- Malört Artimisia absinthium
- Rölleka Achillea millefolium
- Kamomill Matricaria chamomilla
- Hackade eukalyptus blad Eucalyptus
- Lavendel Lavandula angustifolia
- Fläderblommor Sambucus nigra eller Sambucus canadensis
- Renfana Tanacetum vulgare
- Ringblomma Calendula officinalis.
Te gjort på den här blandningen hjälper alltså också som myggmedel.
Smörja in händerna med teet och du får inga problem med myggorna.
Tillsätt en skvätt i tvättmaskinen och tvätten luktar frisk och blir alldeles rent från småkryp, bakterier, mögel, även om man tvättar på en högre temperatur.
Använd extraktet också för att få en frisk doft i huset och den håller alla insekter borta.
Man behöver då städa lite mindre.
Därtill kommer också att insekterna aldrig blir resistenta mot naturliga medel!

Bruksanvisning:
Ta en literflaska som man kan stänga igen ordentligt.
Flaskan ska helst vara brunfärgad.
Tillsätt i flaskan 20 gram av örtblandningen.
Häll på kokande vatten, försiktigt så att flaskan ej spricker.
Tillslut flaskan och ställ den på ett mörkt ställe i en vecka.
Sedan kan man sila av vätskan och använda örtblandningen.
Behandling av eksem:
Dränka en bomullstuss med extraktet och gnida in detta på de utsatta kroppsdelar.
Smörja in de kroppsdelar sedan med solrosolja av ekologisk härkomst.
De som använder extraktet blir kanske ej helt botade men de får stor nytta av det.
Sista Tips:
- När man ska dammsuga, lägg en bit kamfer i dammsugaren så att den blir till en giftkammare för kvalster och
annat småkryp.
- Lavendel i eller under sängen luktar gott och ser till att småkryp ej finns, lägg också lavendel i klädskåpet.
- När man vaknar, bädda ej direkt sängen men vädra den genom att lägga sängkläder över sängkanten.
Småkrypen tycker inte om när det är ljust i sängen.
 

 

 

Fruktträd:     -    Till toppen på sidan

 

Beskärning:
I juli kan man börja med att ta bort vattenskott, stamskott och grenar som
växer inåt, detta är bra för fruktutvecklingen och mognaden, dessutom läker
såret snabbt.
De träd som är angripna av sjukdom och/eller angrepp beskärs inte i juli.
Man kan i juli också binda uppåtväxande grenar neråt så att det blir fler
fruktknoppar och därigenom fler frukt nästa år.


Äppleträd:
Det är mycket bra att plantera indiankrasse under trädet, indiankrasse ger
äpplen dessutom en extra fin färg och smak.
Många gräslökstånd under fruktträd ökar äppleproduktionen samt
motståndskraften mot sjukdomar.

 

 

 

Gröngödsling:     -    Till toppen på sidan

 


Gröngödsling:
En bra blandning: ärtor + vicker + havre.
Alexandrine klöver är bra för lätta jordar.
Perser klöver är bra för tunga jordar.
 

Gröngödsling är bra för: omväxling i växtföljden, förbättrar jordstrukturen,
bygger upp humusförrådet och stimulerar jordlivet.
Odla inga korsblommiga efter kål, inga kvävebindande växter efter ärtor och
bönor, ingen fältsallat efter sallat, korsblommiga inte efter mangold, spenat
och betor eftersom de lider av samma nematoder.
 

Efter vitsenap odlas inga rädisor och kålrabbi.
Efter spenat odlas inga betor och mangold.
Det är bra med huvudkål, tomater eller selleri efter kvävebindande växter.
Det är nyttigt att gröngödsla med lupiner efter kål eller endiver/cikoria.

Kväveleverantör: Baljväxter som åkerbönor, vicker, lupiner, klöver, ärtor.
Djupluckring: Rödklöver, lupiner, oljerättikor, salladskål: rötter går 1½-2 meter djup
ner.
 

Humlelusern, fodervicker, senap, raps: rötter går 0,8-1½ meter djup ner.
Vitklöver, luddvicker: rötter går 0,8 meter djup ner.
Ogräsundertryckare: Honungsört/facelia, senap, spenat.
 

 

 

 

 Havet och odlingen:     -    Till toppen på sidan

 


När man pratar om alger inom odlingen brukar man kalla det tånggödning.
Tångarterna som kastas upp från havet uppsamlas och används till gödning av åkermark och trädgårdsland.
De kan räknas som fullvärdiga gödningsämnen eftersom de tillför jorden både fosforsyra och kalium samt därtill den organiska, till mylla övergående växtsubstansen kväve.
Därtill kommer att tången innehåller mineraler och spårelementer.
Alla godkända elementer finns i den.

De arter som används mest är Blåstången (Fucus vesiculosus och Fucus nodosus) och Bandtången eller Sjögräset (Zostera marina).
Bandtången är bäst när den först komposteras annars kan den ligga kvar i jorden en mycket lång tid.
Den organiska substansen som hos tången i medeltal kan uppgå till över 73 %, lämnar en god och kväverik växtmylla.
Genom sina mineraliska som organiska beståndsdelar är tången sålunda ett utmärkt gott och fullständigt gödningsämne.

Tången kan användas till gödsling antingen färsk på samma sätt som vid gröngödsling med odlade växter eller också komposterad varefter den bildar en förträfflig gödsel med vilken den odlade jorden kan uppbringas till en hög bördighet.

Tång innehåller ca. 4 kg organiskt kväve, 0,4 kg organisk fosfor och 5 kg organiskt kalium per ton färsk tång.

Man måste vara försiktig med tång när man ska odla potatis, (röd)betor och palsternackor eftersom de kan bli lite skorviga vid riklig tångtillförsel.
Tillför man tången på hösten, speciellt efter kompostering minskar risken.

Innehåll blåstång: vatten 70 %, organiska och flyktiga ämnen 24½ %, askbestånddelar 5½ %, kväve 0,35 %, fosforsyra 0,12 %, kalium 0,5 % och kalk 0,75 %.

Om det är svårt att få tag på färsk eller torkad tång kan man ersätta den med algextrakt.

Algextrakt

Algextrakt är ett kraftigt koncentrerat sjögräsextrakt som framställs av ett urval algarter.
De skördas utanför Storbritanniens kuster, vissa även från Norges, Normandies eller Bretagnes kuster och görs (helt utan kemiska tillsatser) till ett både stimulerande och svampbekämpande medel.

Algextrakt innehåller förutom organiskt kväve, fosfor, kalium, en imponerande mängd mikronärings- och spårämnen, även viktiga tillväxthormoner och aminosyror bl. a. cytokininer och betainer.
Dessa spelar en stor roll vid celldelning, klorofyll och proteinproduktion.
Betainer bidrar också med att minska växtens känslighet för torka och lätt frost.

Algextrakt kan ha en avskräckande effekt på en del insekter bl. a. bladlöss samt förhindra många svamp- och bakteriesjukdomars utveckling.
Algextrakt som sprutas på jorden ökar mikrobernas aktivitet som leder till en förbättrad struktur och tillgång på näring för växterna.
Växter som i sin tur duschats med extrakt har större avsondring genom rötterna och förser därigenom bl. a. Myccorhizasvampar med föda.
De frigör i sin tur näringsämnen som kan utnyttjas av växterna.

Algextrakt gör att växternas motståndskraft och kvalitet förbättras och att hållbarheten av de under lagringen blir bättre.
Växter som kålfamiljen och selleri uppskattar verkligen algextrakt. (Runåbergs Fröer).

Havssalt

Havssalt, använd till jordens gödning, verkar upplösande på de fosforsyrade och kiselsyrade salterna samt bidrar härigenom till en rikare kärnbildning hos sädesslagen och gör halmen styvare så att säden mindre lätt lägger sig.
Havssaltet verkar även ytterst förmånligt genom sin stora förmåga att ta upp fuktighet ur luften varigenom det under torra år är särdeles välgörande samt i blandning med andra gödningsämnen bidrar till att göra dem mera verksamma än annars.
Havssaltets viktigaste elementer (klor och natrium) återfinns i alla odlade växter.
Så fort man tillsätter salt till en jord, som lider brist därpå, frodas de odlade växterna bättre än förut.
Vissa saltväxter, dvs. de som tillhör havskusterna, som sparris, kål, selleri och strandkål trivs aldrig fullt ut på inlandets marker utan saltgödning.
Genom att saltgöda kan de drivas upp till en utomordentligt stor frodighet.
Havssaltet verkar inte omedelbart såsom närande genom sina ovannämnda beståndsdelar, utan verkar genom sin upplösande egenskap på jordens fosforsyrade salter.
Det är en känd sak att efter en havssaltgödning utvecklas sädeskornen bättre och blir tyngre.
Även för potatis, betor, raps och humle har havssaltgödning visat sig förmånlig samt för odlade saltsjöväxter som nämnts ovan.
Havssalt får dock endast användas i ringa mängd, i större mängder verkar detta salt tvärtom skadligt på våra odlade växter.
Ungefär 25 kg havssalt per tunnland (½ hektar) är tillräckligt.
Helst fint havssalt.
Det är en fördel att blanda havssalt med träaska, utsådd strax före på tex. sädesbädden.
Gräsvallar gödslade med en blandning av träaska och havssalt ger ypperliga och för boskapen särdeles smakliga skördar.
Inblandad i komposterad stallgödsel visar havssalt en utmärkt god verkan.
Vi får förstås inte glömma bort att havssalt innehåller alla mineraler och spårelementer som vi behöver så mycket inom odlingen och matframställningen.
Tänk på t.ex. selen, germanium, jod och mangan osv.
 

 

 

 

 Köksväxter:     -    Till toppen på sidan

 

Gödselbehov:

Mycket gödsel: Måttlig med gödsel: Lite till ingen gödsel:
Alla kål Potatis Lök
Fruktväxter som pumpa, squash, Rädisa Svartrot
tomat, gurka, sockermajs betor Morot Palsternacka
Purjolök Kålrabbi Cikoriasallat
Bladväxter som spenat, sallat, endiver Kålrot Bönor
Selleri Mangold Baljväxter som blåärt, ärtor, sockerärt, bondbönor
  Fänkål Jordgubbar
  Vitlök Örter

 

 

Tomatblad:
Te gjort på tomatblad håller insekterna borta en längre tid, lukten stannar kvar
längre: över 1 kg färska och hackade tomatskott och tomatblad häller man 1 liter
kokande vatten, efter att detta har svalnad tillsätter man lite såpa och spruta
sedan mot bladlöss, kvalster och mindre larvar.
 

 Odlingsplan som nematodbekämpning i växthus:     -    Till toppen på sidan

 

För att hålla nematodproblemet i schack krävs en hälsosam jord. En bra och ordentlig odlingsplan är grunden.

Elementer i planen är: växtval, sortval och grundstamval, odlingsfrekvens och växtföljd.

 

Värdväxter:

Problem med nematoder är inbakad i odlingsplanen.

Varje odlingsplan framkallar sina egna nematodproblem men erbjuder vid ett riktigt val av växter dessutom handtag för att begränsa nematoderna när de är där.

När utgångssituationen genom ordentlig investering är tydlig kan odlingsplanen rättas till.

Planens kärna är att man hittar ett balanserat antal växter som passar ihop med nematodsmittan.

Passa ihop betyder en tillräcklig andel icke-värdväxter.

För rotgallnematoder är detta svår eftersom de har en stor mängd värdväxter.

På huvudväxterna tomat, paprika, äggplanta och slanggurka kan rotnematoderna föröka sig bra.

Utöver de här fruktväxterna är dessutom de flesta bladväxterna som sallat bra värdväxter utom vid mycket kort odlingstid.

För företag med intensiv odlingsplan är resistenta och toleranta sorter och grundstammar ända lösningen men även då finns det begränsningar.

 

Resistens:

Hos tomat och äggplanta finns resistenta sorter och dels samma resistenta grundstammar (Hogenberg och Steenbergen, 2004).

Resistensen som är baserad på Mi-gernen (Williamson, 1998) har några begränsningar.

Nämligen finns resistens mot Meloidogyne arenaria, M. incognita och M. javanica men inte mot M. hapla.

Om resistensen också gäller mot M. hispanic, en rotgallnematod som tillhör incognita gruppen, är inte känt.

En annan begränsning av Mi-genen är att resistensen avtar mycket vid jordtemperatur på 28 grader och högre.

Det visade sig att den resistenta understammen Eldorado ändå var starkt angripen av M. incognita under den varma sommaren 2003.

Det här angreppet kan likväl ha att göra med faktummet att vid ständigt eller regelbundet användandet av växter med Mi-genen

selekterar virulenta nematodpopulationer som ändå angriper de här växterna.

Resistensen av "resistenta" grundstammar gör många gånger en besviken.

 

Resistenta gener och toleranta grundstammar:

För att göra resistenser mera varaktiga dvs. mera motståndskraftiga mot högre temperaturer och virulenta rotgallnematodpopulationer,

har forskare hittad andra resistenta gener men värdet måste fortfarande visa sig. (Williamson, 1998, Kaloshian och Roberts, 2002 och Huang et al., 2004).

För paprika finns det resistenta sorter också.

Den är baserad på N-genen och gäller för M. arenaria, M. incognita och M. javanica men inte för M. hapla.

Den resistensen är inte heller total och är sämre vid högre temperaturer.

Hos slanggurka finns ännu ingen resistens mot rotgallnematoder.

Men slanggurkagrundstammen Harry (Sicyos angulatus) är genom den kraftiga tillväxten av rötterna rätt så resistent mot M. incognita och M. hispanica

men är samtidigt en bra värdväxt för de här rotgallnematoder (Amsing och van Gurp, 2002 och 2003, Hogendonk et al., 2004).

Grundstammar med resistens erbjuder mera utkomst eftersom de efterlämnar en mycket lägre slutinfektion.

 

Kompletterande åtgärdar

Lyckas det inte att med odlingsplanen få en så pass hälsosam jord att vid en påföljande odling inga eller bara lite skador kan förväntas

behövs det kompletterande åtgärdar.

Åtgärdar som har som mål: 1. Att minska infektionen i början, 2. höja toleransen och 3. minska populationsökningen av nematoderna.

 

Träda och ogräsbegränsning:

Träda är en effektiv metod att minska nematodpopulationen.

Trädans effekt beror på nematodsort, höjden av infektionen i början, jordtemperatur och jordfuktighet, längden av trädaperioden och en bra ogräsbehärskning.

Med det sista menas att hålla rent från ogräs.

För att trädaperioden är effektiv är det bäst att ta bort så många rötter som möjligt ur jorden och lägga de på kompsthögen.

Hur mycket nematodpopulationen minskar under växthusförhållanden är inte riktigt känd men en träda period av 6 månader vore bäst för att visa en bra effekt.

Meloidogyne incognita och andra värmeälskande sorter minskar mest vid temperaturer över 20 grader och under 10 grader.

De mindre värmeälskande sorter (Tex. M. hapla) behöver en längre tid vid låga temperaturer.

I kombination med täckning av plast (solarisation) är träda effektivare eftersom vid högre temperaturer förlorar nematoderna mera energi.

I fält kan man räkna med en minskning på 85% efter ett år.

Inte bara vid träda ska ogräset tas bort men vid odling av icke-värdväxter, resistenta värdväxter och antagonistiska fångväxter är det mycket viktigt

att inte ge ogräset möjligheten att förinta effekten av de här växterna.

 

Antagonistiska växter:

Odling av antagonistiska växter kan vara en bra kompletterande åtgärd för att få ner nematodpopulationen så att huvudväxten kan odlas

utan risk på misslyckande.

Det finns fångväxter och växter som medan de odlas eller efteråt har en dödande effekt

Fångväxter uppträder som "värdväxt" som gör att nematoden inte kommer till utveckling men däremot dör.

Det finns 2 kategorier fångväxter.

 

Fångväxter med invändiga toxiner:

Ett bra exempel är Tagetes patula mot rotgallnematoder och rotsårnematoder (Pratylenchus).

En odling av 3 månader reducerar rotsårnematoderna stark.

De flesta rotgallnematoder (meloidogyne) dödas också av olika Tagetes sorter men bara om temperaturen ligger mellan 15 och 30 grader (Ploeg och Maris, 1999a).

Effektiva sorter är: T. patula "Single gold" och "Tangerine" och T. erecta "Flor de muerto".

Cystnematoder (Heterodera) och ektoparasitära rotnematoder är okänsliga för Tagetes.

För Trichodoride nematoder är Tagetes även en värdväxt.

Dessutom för några sorter rotgallnematoder och även biotyper är Tagetes en värdväxt (Molendijk, 2000).

Tagetesodling är kinkig eftersom växten startar trög så att ogräset får en chans.

 

Toxisk effekt efter inverkan:

Antagonistiska växter med toxisk effekt vid inverkan efter odlingen är "biofumigations växter".

De flesta korsblommiga växter (bl. a. Brassica (kålväxter) har svavel innehållande glucosinolater som vid krossår omsätts i reaktiva isothiocyanater

( den skarpa senapssmaken) som i hög koncentration är dödlig för nematoder (Zoon et al., 2004).

Senapprodukter finns också som pulver eller i flytande form.

Verkningen av de här koncentrerade extrakter måste undersökas mera noggrant för växthus odling.

Odling av tillräckligt med biomassa (40-50 ton/ha) vid låga vintertemperaturer i växthuset krävs 3-4 månader, på sommaren går det mycket snabbare.

Om sådana växter odlas på stället över en längre period är nematodresistensen ett krav men odling utanför växthuset är en option också

där resistens inte är nödvändigt.

Olika andra antagonistiska växter är undersökta i andra delar av världen.

Det finns några tropiska Crotalaria (Sunnhampa) sorter som är resistenta mot Meloidogyne och som dessutom vid inverkan har en extra dödande effekt (Wang et al., 2002).

Crotalaria juncea kan i 2 sommarmånader producera tillräckligt med färsk biomassa för en reell undertryckning av nematodpopulationen.

Dessutom kan den här baljväxten genom kvävefixeringen bidra till mineralbalansen (Duke, 1981, Roseberg, 1996).

 

Korta odlingar:

Växter som i princip är bra värdväxter kan ibland fungera som fångväxt.

Men det är då viktigt att det går att döda och ta bort en sådan växt inklusive rötterna så att inga nya nematoder uppstår.

I en undersökning av Cuadra et al. (2000) minskade nematodinfektionen med 50% genom korta odlingar av sallat, paksoi, salladskål och rädisor då dessutom rötterna togs bort.

I växthus fungerar korta sallatsodlingar på sommaren (4-5 veckor) som fångväxt.

Med som följd att många nematoder fångades bort och åretrunt odlare av sallat har erfarenhet av få problem med nematoder under vintern.

I motsats med detta har odlare som bara på hösten och vintern odlar sallat efter fruktväxtodling erfarenhet att de under vintern har stora problem med nematoder hos deras sallat (odlingstid: 3 månader).

Minskningen av rotgallnematoder vid en icke-värdväxt är globalt lika med minskningen vid träda.

 

Organisk gödsling:

Gödsling och nedharvning av organisk gödsel kan ha en positiv effekt på sjukdomsavvärjningen av jorden och därtill på växtproduktionen.

-  Förbättring av strukturen     -  Förbättring av näringstillståndet   -  Frisläppandet av ämnen som kan vara toxiska för nematoder   -  Främjandet av tillväxt av antagonister av nematoder.

Av organisk gödsel såsom kompost och komposterade stallgödsel som används för förbättring av jordstruktur och näringstillståndet kan det bara förväntas en marginal effekt

gentemot bekämpningen av nematoder (Kimpinski et al., 2003).

Det kan ibland även bli så att nematodpopulationen därigenom tilltar eller att sjukdomsavvärjningen gentemot svampar minskar.

Däremot kan man få räkna på en tillväxtfrämjande verkan som följd av en förbättring av fysiska och kemiska jordegenskaper.

Avverkad ricinus-skrot är känd att ha en nematod bromsande verkan och dessutom är bortstötande för nematoder (Zoon, 2005).

Det finns flera andra organiska gödselmedel i utveckling med liknande egenskaper.

 

Antagonism:

Angrepp av rotgallnematoder kan troligen begränsas genom användandet av växtskyddsmedel av naturlig ursprung och genom biologiska bekämpare (levande organismer).

På ekologiska företag kunde påvisas ställen där nematodpopulationen inte ökade till stora tätheter eller även minskade.

Här kan man troligtvis prata om naturlig antagonism även om vi inte riktigt vet ännu vilka organismer det är och hur vi kan stimulera de.

Av att extra tillfoga sådana levande organismer som redan finns i jorden förväntas bara lite effekt.

Biologiska bekämpare som inte finns i jorden kan kanske vara till nytta.

Under förutsättning att de kan hävda sig i jorden eller helst lyckas föröka sig.

Under tiden har det testats diverse biologiska bekämpare.

Bland de finns det några lovande antagonister som bakterierna Bacillus firmus och Pasteurias penetrans och svamparna Arthrobotrys superba och Paecilomyces lilacinus.

Pasteuria penetrans är en av de mest lovande antagonister som dessutom är mycket persistent.

Tyvärr attackerar inte alla bakterier varje sort roptgallnematoder lika bra.

 

Indelning av biologiska nematod antagonister efter deras verkningsmekanism:

 

Växtförstärkare och inducerade resistens    Nematodfångande svampar och jordfauna                    Parasiter av honorna och ägg

Bacillus firmus                                                      Arthrbotrys oligospora                                                    Pasteuria penetrans

Bacillus subtilis                                                    Arthrbotrys superba                                                         Pochonia (Verticillium) spp.

Pseudomonas fluorescens                                 Dactylaria spp.                                                                   Paecilomyces lilacinus

                                                                               Rovnematoder och jordlevande rovkvalster                 Catenaria spp.

 

 

 

 

 Potatisodling på hösten:     -    Till toppen på sidan

 


 

I september-början av oktober:

  1. Förbereda jorden= harva

    2.     Dra en fåra som är minst 15 cm djup

      3.     Fyll fåran med mogen kompost

      4.     Lägg potatisen 10 cm djup och 35 cm mellan sättpotatisarna

      5.     Täck fåran med hackade ormbunke 10-15 cm tjock dessutom uppe på ormbunken vilket ris som helst

               tex. gran- eller tallris så att hackade inte blåser bort eller blir bortkrattade av fåglar.

               Ingen halm i samband med möss och eventuellt ogräs

      6.      Gödsling behövs inte pga. den mogna komposten och den kalium/kali i ormbunken

      7.      Strö gärna stenmjöl över raden när det ligger snö

      8.      På våren inget arbete, bara att ta bort riset

      9.      På sommaren bara lite arbete

     10.     Skörda nästa höst.

 

 

 

 Säd/Spannmål:     -    Till toppen på sidan

 

  

Nya rön:
Sår man varannan rad höstvete och höstråg minskar förekomsten av:
- Vete brunrost (Puccinia recindita) till 20 %.
- Bladfläcksjuka hos vete (Rhynchosporium secalis) till 40 %.
- Bladfläcksjuka hos råg (Septoria nodorum) till ca. 40 %.
 

Växtföljd för utsädesproduktion:
Havre till utsäde med insådd av vall
Vall 1
Vall 2
Höstoljeväxter Höstvete till utsäde
Ärtor till utsäde
Fånggrödor och vallinsådd minskar risken att sotsporer överlever i marken.
 

 

 

 Sjukdomar:     -    Till toppen på sidan

 

   

 
Brunröta (Pseudomonas solanacearum):
Förekommer hos potatis och mest i varma somrar.
Vilda Solanum sorter som tex. besksöta (Solanum dulcamara) kan sprida rötan också.
Ta bort den besksöta vid dikeskanterna eftersom så kan den sprida bakterien via
vattnet. Bevattna därför aldrig med dikesvatten.
Man ser att plantorna stannar i tillväxten och vid varmt väder vissnar de snabbt,
först blasten sedan hela plantan.
Knölen blir ljusbrun och ruttnar sedan.
Skär man av en stjälk kommer det ur vit slem.
Använd friskt utsäde.
 

Rost på rosor:
Förekommer mest efter långa regnperioder från och med maj.
Spruta förebyggande med åkerfräken te, spruta också på jorden + ge stärkande
nässelvatten + använd stenmjöl/algomin.
Vid stark angrepp tar man bort nedfallna träd och förstör de för att förhindra att
svampsporerna övervintrar.
 

 

 

 

-   Skadedjur/Angrepp:     -    Till toppen på sidan

 

 

Bladnematoder (Aphelenchoides): A. fragariae och A. ritzemabosi=
Krysantemumbladnematod:

Förekommer hos: jordgubbar, krysantemum, aster, buddleia, dahlia,
riddarsporre, pioner, flox, verbena, gemsrot, bl. a.
De sitter i bladen som så småningom dör, först de nederste.
Ta bort angripna plantor och bränn de, köp sedan friska plantor.
Doppa plantorna 20-30 minuter i ett vattenbad på 43½ °C.

   
Fåglar:
När de äter frukt: se till att det finns bra med dricksvatten pga. de äter delvis
frukten mot törsten!
Låt frukterna inte bli övermogen.
Se till att det finns alternativa matresurser: nyslagen vall, nyplöjd eller nygrävd,
bärbuskar.
Jaga bort till exempel starar speciellt på morgonen och kvällar, för då brukar de
komma och äta.
Ha nät omkring och över körsbärsträdet.
Mot de som äter knoppar på fruktträd: häng upp några genomskurna klyftor
vitlök.
På nysådd mark eller bland ungplantor lägger man rosengrenar, engrenar eller
andra spetsiga grenar, då törs de inte så lätt picka fröna.
Man kan locka bort fåglarna också genom att ha solrosor där man inte vill att de
ska göra skador.
 

Fästing (Ixodidae):
De tycker inte om vitlök.
 

Tusenfoting:
De kan äta på jordgubbar när det är regnväder.
Åtgärdar:
- Ha träull under frukterna så att bären förblir torra.
- Fånga bort de med hjälp av morotsskivor, potatisskivor, blöt halm.
- Samma sak genom att lägga säckar eller rör med köksavfall.
 

 

 

 

Träd och buskar:     -    Till toppen på sidan

 

 

Plantering:

Bästa tiden är den frostfria tiden mellan höst och lövsprickning.
Planthålet bör vara så stort att det finns ett handbrett utrymme runtom
rotklumpen med jord= container-odlad växt.
I hålet blandar man jorden med mogen kompost.
Plantor med bara rötter ställer man några timmar i vatten som har samma
temperatur som omgivningen.
Beskär rötterna lite grann på de bara rötter och grenarna lite också, likaså
knäckte och intorkade rötter.
Containerplantor med nätduk kring rötterna ställs också ett tag i vatten innan
planteringen.
Förädlingsstället på fruktträd ska en handbrett ovanför jordytan, hos rosor 3-5
cm under jordytan.
Vid fruktträd stääler man en stolpe på västra sidan av trädet som stöd under de
första 2-3 åren.
Efter planteringen vattnar man trädet/busken ordentligt, även några dagar efteråt
också.

 

 

 

 

 Växtföljden gör att odlingsjorden blomstrar upp:     -    Till toppen på sidan


 


Samverkan mellan odlingsjorden och växterna är mycket viktig för att det ska bli en skörd.
Vad är inflytandet av växterna på jorden och på de efterföljande växter?

Det är vanligt att man tror att växterna hämtar sina växtnäringsämnen ur jorden.
Med andra ord: jorden matar växterna.
En jord med lite näringsämnen producerar inga stora eller inte många växter.
Den här tankegången är inte helt fel men bara så ger den en inkomplett bild av samspelet mellan växt och jord.
Växterna tar upp näringsämnen ur jorden men växterna tillför jorden många organiska ämnen som är uppbyggda av koldioxid, ljus och vatten.

Mikrolivet i jorden.

Inte bara när en växt dör och förmultnar men också när den växer berikar den jorden med organisk material.
Kanske är det mera noggrant att säga: "Växten matar mikrolivet i jorden, de otaliga små levande organismer".
Och ändå är uttrycket "växterna matar jorden" att försvara eftersom man kan, bara svårt, sära små jorddelar och levande organismer från varandra (via mikroskop eller via upphettning) men resultatet kan man svårt kalla jord.
När vi inom jordbruket pratar om jord handlar det om en komplex av små jorddelar: vatten, luft, dött organiskt material och levande jordorganismer.
Och i detta komplexet spelar de fina hårrötterna en stor roll.

Diversitet.

Jorden får nu ej matas ensidigt eller utnyttjas ensidigt genom att hela tiden låta samma växtsort växa där.
Växter som då lämnar efter sig samma ämnen som samma mikroorganismer och speciellt mögel tar åt sig.
Följden kan bli att just mögel/svampar tar över och förorsakar sjukdomar och angrepp.
Det måste finnas diversitet, olikhet, mångsidighet och därigenom finns det balans och hälsa i jorden.
Därför är det bra med växtföljd.
Vi som odlare måste vara aktsamma på de olika egenskaper av växterna.
• Finns det många eller få näringsrester?
De så kallade mycket krävande växter som behövermycket kväve och kali (K), tex. många blad- och rotväxter (speciellt K) måste omväxlas med mindre krävande växter såsom blommor och kvävefixerande växter.
• Växter med djupgående rötter eller med ytliga rötter bör växlas.
Växter med djupa pålrötter eller med flera djupgående rötter tar djup ner ifrån näringsämnen upp ur jorden.
Dessutom avger de dit organiska ämnen följd av mikroorganismer.
Andra håller deras rötter kvar nära ytan.
• Många eller få rotrester?
Växter som morötter och palsternackor går djup ner med deras pålrot och de andra rötter men åstadkommer bara lite rotmassa.
Dessutom tar vi upp moroten och palsternackan och lämnar därigenom mycket lite rotmassa kvar och dessutom få organiska ämnen och mikroorganismer.
Många örter, blommor och bladväxter producerar en större rotmaasa.
Säd och gräs gör detsamma.
När människa skördar de lämnas hela rotsystemet kvar!

 

 

 

 

 Örter/kryddor:     -    Till toppen på sidan

 

 

Torkning av örter/kryddor:
Gör det inte i mikron nämligen 90 % av de nyttiga och hälsosamma eteriska oljor förstörs!
Torkar man de i ugnen då i 3 timmar vid 50 °C så finns 85 % av de eteriska oljor
kvar!

 
Örter och blommor som lockar nyttiga insekter:
Hjärtansfröjd/citronmeliss, lavendel, timjan, isop, honungsört/facelia,
gyllenlack, mejram och gurkört bör växa nära fruktträd och buskar för
pollinerings skull.
Vårblommor som snödroppe, vintergäck, krokus, blåstjärna, pärlhyacint är
dessutom viktiga som första näring till bina, humlor och andra nyttiga insekter.
Senare är tulpaner, påsklilja, pingstlilja, jonkvill och gyllenlack viktiga för de
nyttiga insekter.
Akta sig att gyllenlack ej växer nära kål i samband med klumprotsjuka!
På sommaren är följande blommor och öter viktiga för de drar åt sig blomflugor,
parasitsteklar och andra nyttiga insekter som tar hand om skadeinsekter:
Ringblomma, blommande dill och körvel, aster, rosor, sårläka, flox och många
vildörter och vildblommor.

 

 

Sjukdomar och angrepp i Fröodling:     -    Till toppen på sidan

 

Även vid fröodling kan det bli en del sjukdomar och angrepp.

Mest förekommande är dock svampangrepp på själva växten men också på fröna.

Detta kan bero på att vädret är jämnt fuktigt, de inköpta eller förvarade egna frön torkades inte tillräckligt efter skörden eller förvaras fuktiga, att växterna inte torkar upp tillräcklig snabbt efter en regnskur, att svampen överförs av (skade)insekter, via inköpta växter, orent redskap eller sämre hygien (tvätta händerna!).

En del av angreppen och sjukdomarna kan också bero på jordmån, gödsling, jordstruktur, dränering, pH, ogynnsamt läge, för kort tid i växtföljden.

Förebygga och bekämpa allmänt:

Det första man ska se till är att odlingsförhållanden är de allra bästa: ha ordentligt med organisk näring, en reell humusskikt där man ska odla, se till att strukturen/dräneringen är optimal, ha pH runt 6,5-7.

Därtill är det också mycket viktigt att ha en bred växtföljd.

Intressant är att använda samodling även med fröodling dvs. olika växter som kan hjälpa varandra mot just angrepp och sjukdomar genom att vissa växter lockar bort eller skrämmer bort insekter som överför svampsporer.

En bra förebyggande åtgärd är att använda fröbad för att desinfektera fröna: man får en bättre grobarhet, mindre svampangrepp och andra angrepp.

Badet fungerar som en biologisk betning.

Doppa utsäde/fröer i ett bad med ljummet vatten och te av följande örter:

De olika baden:

Vete Valeriana/vänderot

Råg, lin Rölleka

Havre, solros, sallad Ekbark

Korn, vete Brännässla

Betor Valeriana/vänderot och gödselvatten*

Ärtor, klöver, gräs Kamomill

Korsblommiga, bönor, baljväxter (lupiner) Ekbark

Purjolök, lök Valeriana/vänderot

Potatis, bönor (busk) Kamomill eller också ekbark

Potatis Valeriana/vänderot och gödselvatten*, bara valeriana när fara finns för brunröta

Spenat Horngödsel (biodyn. Preparat 500),

på mulljord: valeriana

Rädisor, rättika Kamomill

Selleri, tomater Valeriana

Morötter, cikoriarot Maskros

Betor, morötter Blandpreparat med mjölk, rölleka, kamomill, nässla, ekbark,

maskros, valeriana

Gödselvatten: gödsel rört i regnvatten. Används för tex. 100 kg spannmål: 3 liter lösning sprutas

över de 100 kg, rör sedan om ordentligt.

För en mindre mängd frön: häng fröna i en textilpåse i 10-15 minuter i fröbadslösningen och torka sedan ordentligt eller så direkt efter.

Tillverkning av fröbad:

Valeriana: 100 gram hackad valeriana/vänderot i 1 liter ljummet regnvatten, rör om i 10 minuter och

använd direkt: bra för huvudbildningen av blomkål och broccoli, lök och purjolök, gurka och

squash växer kraftigare.

Kamomill: använd torkade hela blommor. Lägg i fröna högst 24 timmar och så sedan omedelbart. Selleri,

rädisa och rättika gillar kamomillbadet, men bara i en kortare stund. Häll vätskan över

morotsfrön och så direkt.

Till de andra torkade växter används 100 gram i 1 liter regnvatten och rör om i 10 minuter, låt lösningen vila i ett dygn och använd den sedan.

Naturligtvis kan man ta en mindre mängd ört i mindre mängd vatten bara man använder samma förhållanden.

 

Andra fröbad:

Barnurin: är bra för gurka och pumpa/squash men då max. i 12 timmar.

Minimjölk: är bra för ärtor, bönor och gurka i max. 12 timmar och så direkt

Bekämpa svampangrepp:

Använd 100 gram hackad vitlök i 1 liter vatten men låt inte fröna ligga i längre än 1 timme. Används inte till kål, ärtor, bönor och lupiner. I stället för vitlöksbad kan man använda: 50 gram åkerfräken i 1 liter vatten, låt stå och dra i 24 timmar, kokas sedan i 30 minuter.

Det senaste borde man göra i ordning på nytt varje vecka och spruta över hela odlingen just som förebyggande mot svampangrepp.

Det som är bra för: selleri, kål, gurka, pumpa/squash, ärtor och bönor: låt fröna ligga i 25 minuter i max. 50 °C varmt vatten och så direkt efter. Blomsterlökar som tulpaner, krokus, hyacint, iris, liljor, påskliljor och gladioler tycker även om det och planteras direkt efter.

 

Rotbad för unga plantor:

Pepparrotsbad:100 gram hackad pepparrot i 1 liter ljummet vatten, rör om ordentligt, låt stå i 24 timmar och

doppa sedan plantorna före plantering, bra vid utplantering av unga plantor eller omskolning.

Andra tips: Nässelvatten som har stått och jäst späds ut med ljummet vatten till 1 på 20, tillsätt valeriana för

purjolöksplantor och vitlök för tomater. På våren när det ännu inte finns nässlor, använd lera i

vatten. Ett rotbad är bra för kålplantor men använd inte vitlök. Rosor tycker om lerbad, 24

timmar i ljummet vatten.

Biologiska (insekts)medel:

Vitlök: mot löss, lökfluga, sniglar, rotlarver, morotsfluga

Påsklilja: mot gnagare, kålmask, squashinsekter

Pelargoner: mot kålmask

Åkerspergel: mot löss, kålfjäril, rotmask

Renfana: mot löss, kålmask, squashinsekter, gurkbaggar, rost och mjöldagg på jordgubbar

och hallon, tillsammans med åkerfräken och havssalt mot fläcksjuka på tomat

och potatis

Malört: mot bladlöss och myror

Tomatvatten: mot löss, kålfjäril, andra fjärilslarver på kål

Fläderblad: mot kålmask, lägg grenar bland kålen

Snus: mot jordloppor

Mjölk: mot mjöldagg och tobaksmosaikvirus

Lökskal: mot potatisröta

Starkt peppar: mot myror, kålmask

Rabarber: mot sniglar, klumprotsjuka, svartfläcksjuka på rosor

Nässlor, åkerfräken, kamomill, lökskalblandning:

mot svampsjukdomar, virussjukdomar på gurka, potatis, blomkål, bönor, starkt

nässelvatten mot vita flygare

Ormbunke tex. skogsbräken: mot bladlöss.

Man tar cirka 100 gram färska eller 20 gram torkade av de här ovannämnda saker i 1 liter vatten och kokar i 20 minuter, låt svalna och sila av. Sedan kan man använda som besprutningsmedel.

Bekämpande och förebyggande mot svampar och skadeinsekter är också användandet av sten/basaltmjöl, man dammar detta mjöl helst varje vecka över alla växter i odlingen, glöm inte att damma på undersidan av blasten/bladen eftersom många insektslarver och svampar hittar man på blastens/bladens undersida. Användandet är dessutom bra för odlingen eftersom mjölet innehåller många mineraler och spårelementer.

Odla gärna för fröodling på ett mera öppet ställe så att blåsten kan torka upp växterna fort så att svampangrepp blir mindre.

Främja bin och andra pollinerande insekter genom att locka de till odlingarna med många blommande och nektarproducerande växter.

Fågelholkar och träd/sittpinnar lockar fåglar som är insektsätare, städa inte allt för rent i trädgården så att tex. igelkottar och paddor som äter skadeinsekter, kan hitta skydd.

 

 

 

Vildform med skal:     -    Till toppen på sidan

 Från vild enkorn till högavkastande modernt vete.

 

Det är mycket intressant med hur de olika vetesorter har kommit fram.

De flesta sorter har uppstått genom mutationer, spontana korsningar och delvis genom mänsklig påverkan.

Som man kan se i översiktet längre ner finns det vilda sorter, kulturformer med skal och kulturformer utan skal.

·         Vilda sorter:                  De har kärnor med hårdsittande skal och de har en bräcklig ax som lätt faller isär.

                    De har mest sega och med hullingar försedda borst. Kärnorna är mest mindre,  

                    mognar oregelbundna och gror bara under för de sorter ideella förhållande.

·         Kulturformer med skal: De har kärnor med hårdsittande skal men axarna är inte så bräckliga. Axarna kan   

                    både vara förgrenade och oförgrenade. Kärnorna är rätt stora som mognar samtidigt

                    och efter 2-3 veckor har de en bra grobarhet.

·         Kulturformer utan skal: De har sega och böjliga ax och skal som går bort vid tröskning. De kan ha både

                    förgrenade och oförgrenade ax, har stora kärnor som mognar samtidigt och efter en

                    kortare tid har de en bra grobarhet.

 

Evolutionsteori:

Inom några årtusenden har det ur de vilda vetesorter utvecklat sig två dussin kultursorter.

Människan har haft en betydande roll i utvecklingen av de olika sorter till exempel genom att vi har haft folkvandringarna där de olika folk hade med sig sina vetesorter som då korsades med de på plats varande sorter (de korsar sig cirka 2-3%!).

Intressant är också att se att till exempel dinkel/spelt ibland kan mutera till vanligt vete och tvärtom.

Det har även förekommit att det uppstod förgrenade dinkel/spelt som hade stabila dinkel/spelt egenskaper men hade bräckliga ax så att den började närma sig vild vete igen. (Dorofejew 1971, Georg Wilhelm Schmidt, Friedmunt Sonnemann.)

Det har visat sig att det finns olika tvilling par, vissa  kan spontan mutera till varandra eller bara åt ett håll:

·        


Dinkel/spelt                                                          Vanligt vete 

·        


Emmer                                                                   Durumvete 

·        


Ispahaniska emmer                                             Polskt vete 

·        


Sanduri emmer                                                     Militinas vete 

·        


Enkorn                                                                  Naken enkorn 

 

Att inom en sort/art varenda gång samma sorts mutation uppstår är inte så att bara förklara med slump. En möjlig förklaring kan vara att varje veteplanta har i sig en potential att ge både en naken sort som en sort med hårdsittande skal.

Uppstår det en mutation ger detta en hel del nya typer. Till exempel vanligt vete kan då ge dvärgvete, halv naken blandformer till dinkel/spelt, antingen förgrenade eller oförgrenade, även ljusa eller mörka typer.

I Alnarp har man även sett att ur en enda kärna med mycket bra bestockning kan det uppstå olika ax med olika arter.

Efter att den russiska kulturväxtforskare Vavilov tog fram sin teori om den genetiska mångfalt och alla forskare förstod hans teori har det nu antagits att geografi, klimat och kultur har en avgörande inflytande för den bildning av den kulturväxternas mångfalt.

 

Vete familjens kultur historia:

Starten för utvecklingen av alla kulturformerna av vete var att människan utvecklade sig till bönder från att vara nomader som bara samlade de vilda sorterna.

Ca. 10 000 - 8000 före Kr. sedan hände detta i nuvarande länder som Syrien, Iran, Irak, Israel och Turkiet (dåvarande Mesopotamien).

Där hade man i den tiden mest Triticum boeoticum aegilopoides (enkornig) och Tr. boeoticum thaoudar (2- kornig). De första kulturvete kärnor uppkom ca. 8000 före Kr. (arkeologiska fynd) men då fanns det också övergångsformer mellan vild enkorn och kultur enkorn.

Mellan 8000 och 6000 före Kr. kom Emmer (Tr. dicoccon) fram som på grund av storleken och högre avkastning snabbt blev den viktigaste vete sorten i Mesopotamien. Från samma tid härstammar också de första fynd av naket vete men bland Emmer hittade man bara några få sådana kärnor och det gjorde att den nakna formen bara mycket långsam blev mera populär.

Ifrån Mesopotamien spred sig vetet vidare via Egypten och Etiopien till norra Afrika men det spred sig också till Indien.

I väst Europa började bondekulturen ca. 5000 före Kr. och vetet kom in via Grekland och Balkan till väst Europa. Det var först och främst Enkorn och Emmer, enkorn mest på de ställen med sämre klimatförutsättningar medan emmer odlades på de ställen med bättre klimat. Emmer blev den sort som odlades mest.

Dinkel och sin släkting Machavete  (Tr. macha) uppstod ca. 5000 före Kr. i den sydliga delen av Kaukasus och vandrade in till Europa via Bulgarien och nådde väst Europa ca. 3000 före Kr. Eftersom Dinkel hade samma avkastning som Emmer och samma robusthet som Enkorn trängde Dinkel ut de 2 andra i stora områden. Ca. 1000 före Kr. fick Dinkel sin största utbredning från södra Sverige via England till Österrike.

De nakna sorter fanns redan en längre tid men först ca. 3000 före Kr. fick vetebeståndet en större naket vete andel (60-80%). Mycket troligt var de här nakna sorter mest Dvärgvete (Tr. compactum) som är bra anpassade för en sämre klimat och det var troligen den första hexaploida naken form som spred sig till mellan - och norra Europa. Arkeobotaniskt sett finns det en tes att det vanliga vetet har utvecklat sig ur just Dvärgvete.

De romerska legionärer tog med de rena nakna sorter till mellan - och norra Europa rund år noll och de trängde undan Emmer odlingarna till en stor del.

Eftersom de tetraploida sorter som Durumvete (Tr. durum) trivs bäst i områden med milda vintrar och heta och torra somrar blev Durumvete så populär i t ex Italien. Och eftersom det har så hög proteinhalt (gluten) och har så bra bakegenskaper visade det sig vara utmärkt till pasta.

De nakna hexaploida sorter har förresten de högsta stärkelsehalterna.

 

Systematiken angående vete är ganska förvirrande eftersom så många veteforskare det finns så många olika sorters systematik finns. Och de ändrar/förbättrar ganska ofta.

Den systematik som jag brukar använda ( med vissa modifieringar!) är den som används i boken:

"Nutzpflanzen in Deutschland- Kulturgeschichte und Biologi" av Udelgard Körber-Grohne, 1988,

 Konrad Theiss Verlag GmbH, Stuttgart.

 

Ursprungsländer av de olika sorter:

·         Vild Enkorn- Tr. boeoticum: Balkan, nord Grekland, Turkiet, nord Iran och Irak.

·         Vild Emmer- Tr. dicoccoides: sydöst Turkiet, Israel, syd Syrien, norra Irak, västra Iran.

·         Sanduri Emmer- Tr. timopheevi: trans Kaukasien, Armenien, norra Irak, västra Iran.

·         Armenisk vild Emmer- Tr. araraticum: trans Kaukasien.

·         Durumvete- Tr. durum: nordöstra Afrika, Medelhavsområdet, Spanien.

·         Råvete- Tr. turgidum: Portugal, England, Spanien.

·         Persiskt vete- Tr. carthlicum: Kaukasien, Irak, Iran.

·         Kamutvete- Tr. turanicum: hela Orienten.

·         Polskt vete- Tr. polonicum: syd Europa, Turkiet, Irak, Iran, Armenien, nordväst Indien.

·         Macha vete- Tr. macha: Georgien.

·         Vavilov vete- Tr. vavilovii: Armenien.

·         Dvärgvete- Tr. compactum: Afghanistan, Alperna.

·         Kul vete- Tr. sphaerococcum: Afghanistan, Buchara (Uzbekistan), nordväst Indien.

 

Litteraturlista:   

·         Nutzpflanzen in Deutschland- Kulturgeschichte und Biologie, Udelgard Körber-Grohne, Theiss verlag Stuttgart 1988.

·         Weizen- vom Wildeinkorn zur Hochertragssorte und darüber hinaus,  Stefi Clar, Friedmunt Sonneman, Ludwig Watschong,  Dreschflegel Witzenhausen Tyskland.

 

 

 

Översikt över de olika vetesorter med deras botaniska namn

 

 

 

 

 

 

 

 

Vildform med skal

 

Kulturform med skal

 

Kulturform utan skal

 

Diploid

N= 2 x 7= 14

 

Enkornsraden

AA(b) enkornigt

Vild Enkorn

Tr. boeoticum

Enkorn

Tr. monococcum

Naket Enkorn

Tr. sinskajae

 

AA(u) tvåkornigt

Urartu Vete

Tr. urartu

 

 

 

 

Tetraploid

N= 4 x 7= 28

 

Emmer raden AA(u)BB

 

 

 

 

 

 

 

 

Vild Emmer

Tr. dicoccoides

Emmer

Tr. dicoccon

 

Kolchiska Emmer

Tr. karamyschevii

 

Ispahaniska Emmer

Tr. ispahanicum

 

 

 

 

 

 

Durumvete

Tr. durum

 

Råvete

Tr. turgidum

 

Polskt vete

Tr. polonicum

 

Persiskt vete

Tr. carthlicum

 

Khorassan/Kamut vete

Tr. turanicum

 

Jakubzinskt vete

Tr. jakubzineri

 

Etiopiskt vete

Tr. aethiopicum

Sanduri raden

AA(b)GG

 

Armeniskt vild Emmer

Tr. araraticum

Sanduri Emmer
Tr. timopheevi

Militinas vete

Tr. militinae

 

Hexaploid

N= 6 x 7= 42

 

Dinkel/ Spelt

raden

AA(u)BBDD

 

Macha vete

Tr. macha

 

Dinkel/Spelt

Tr. spelta

 

Vavilov vete

Tr. vavilovii

 

Vanligt Vete

Tr. aestivum/ - vulgare

 

Dvärgvete

Tr. compactum

 

Kul vete

Tr. sphaerococcum

 

Petropavlovski vete

Tr. petropavlovskyi

AA(b)AA(b)GG

 

Zhukovski vete

Tr. zhukovkyi

 

AA(b)GGDD

 

 

Kihara vete

Tr. kiharae

 

 

 

AA(b), AA(u), BB, DD, GG = genom                       AA(b) kommer från Vild Enkorn 

AA(u) kommer från Urartu vetet

BB kommer från Aegilops sitopsis/ Ae. speltoides (vildgräs)

DD kommer från Aegilops squarossa (vildgräs)

GG troligen från en utdött sorts vildgräs

 

Genom betyder samling sammanhörande, kvalitativt olika kromosomer.

 

N betyder antal kromosomer.

 

Diploid= 2 kromosompar, tetraploid= 4 kromosompar, hexaploid= 6 kromosompar.

 

 

Lite om fröodling:     -    Till toppen på sidan



TOMATER
BEHÅLLER GROBARHETEN I 4-8 ÅR, BÄST ÄR MAX 5 ÅR.
- SELEKTERA:
MAN VILL HA EN SNABB TILLVÄXT, STAMMEN SKA VARA STADIGT OCH BLOMKLASARNA TÄTT PÅ VARANDRA.
FRUKTERNA FÅR EJ SPRICKA, KÖTTET EJ MJÖLIG.
FRUKTERNA SKA EGENTLIGEN EJ HA MÅNGA FRÖER, SÅ ATT ALL KRAFT GÅR TILL ATT FÅ BRA KVALITET PÅ FRÖNA.
SORTERNA KORSAR SIG, MEN INTE MED POTATIS OCH ÄGGPLANTA.
PLANTORNA SKA VARA TIDIGA OCH FRISKA, SMAKEN SKA VARA GOD!
FRÖ-TAGNING:
MAN TAR DE FINASTE PLANTORNA OCH FRUKTERNA MÅSTE MOGNA HELT PÅ PLANTAN.
TA GÄRNA FRÖ FRÅN FLERA PLANTOR!
PLOCKA SEDAN FRUKTERNA OCH TA UR FRÖNA.
LÅT FRÖNA JÄSA GENOM ATT HÄLLA PÅ LITE VATTEN.
TÄCK MED LOCK OCH LÅT ALLT STÅ I RUMSTEMP.
I 3-5 DAGAR (22 GRADER).
RÖR OM 2 GÅNGER OM DAGEN.
DETTA FÅR DET GELÉLIKNANDE HÖLJET ATT SLÄPPA FRÅN FRÖNA.
HÖLJET BROMSAR FRÖETS GROBARHET.
EFTER JÄSNINGEN SPOLA RENT UNDER KRANEN OCH TORKA OMEDELBART GENOM ATT BLANDA MED FINT SAND.
SILA BORT SANDET OCH TORKA EFTER.

PUMPA + SQUASH+ MELON+ GURKA+ KALEBASS+ SLANGGURKA:
BEHÅLLER GROBARHETEN 5-10 ÅR, DOCK BÄST ÄR MAX 6 ÅR.
- SELEKTERA:
VÄLJ STORA PLANTOR SOM GER TIDIGA BLOMMOR, GÄRNA MED TIDIG FRUKTSÄTTNING.
PLANTORNA SKA VARA PRODUKTIVA.
SORTERNA KORSAR SIG, MEN INTE ARTERNA, ALLTSÅ EJ SQUASH OCH GURKA ELLER MELON OCH GURKA.
VILL MAN FRÖ-ODLA HA DÅ BARA EN SORT.
MAX 3 KVINNLIGA BLOMMOR PER PLANTA.
PUMPA OCH SQUASH ÄR MOGNA NÄR DET KOMMER KORKLIKNANDE ELLER VÅRTLIKNANDE UTSKOTT PÅ STJÄLKEN AV FRUKTEN.
SKÖRDA FRUKTERNA ALLTID MED EN DEL AV STJÄLKEN KVAR, 2-3 PUMPOR HAR MAN MAX PER PLANTA.
FRUKTERNA SKA MOGNA EFTER.
DE SORTER SOM FÖRVARAS LÄNGE, VÄNTA TILL JAN./ FEBR. SEDAN TAR MAN UR KÄRNORNA, GÖR RENT DE OCH TORKA DE.
EFTER EN BLÖT OCH KALL SOMMAR TAR MAN UR KÄRNORNA DIREKT EFTER SKÖRDEN, ANNARS DE KANSKE GROR I PUMPAN.
- SOMMARSQUASH:
BEHANDLAR MAN PÅ SAMMA SÄTT
- MELON:
PÅ SAMMA SÄTT.
DE KORSAR SIG EJ MED PUMPA OCH SQUASH.
- GURKA OCH SLANGGURKA:
KORSAR SIG LÄTT MED VARANDRA, BEHÅLLER GROBARHETEN 8-10 ÅR, DOCK BÄST ÄR 7 ÅR.
PLANTAN SKA MAX HA 5 FRUKTER.
DEN BEFRUKTADE GURKA (MAN KAN POLLINERA SJÄLV GENOM ATT DOPPA HANBLOMMAN PÅ HONBLOMMAN OCH TÄCKA DE ANDRA BLOMMOR MED EN PÅSE SÅ ATT DE INTE KAN BEFRUKTA DE ANDRA) SKA BLI GUL.
ÄR KÖTTET MJUKT DÅ TAR MAN UR KÄRNORNA, TVÄTTA AV DE OCH TORKA DE PÅ DIREKTEN.
- PAPRIKA:
SORTERNA KORSAR SIG OCKSÅ MED PEPPAR!!
BEHÅLLER GROBARHETEN 4-5 ÅR.
SELEKTERA PÅ KÖLDRESISTENS, SNABB TILLVÄXT, STADIG STAM OCH ÖPPEN BLADSTÅND.
FRUKTERNA SKA EJ SPRICKA, DE SKA VARA TJOCKVÄGGIGA SOM EJ HAR MÅNGA FRÖER.
FRÖ-TAGNING:
SKÖRDA INTE FRÅN PLANTOR SOM SKA BÄRA FRÖ.
FRUKTERNA MÅSTE BLI ORDENTLIGT RÖDA, GÄRNA LITE ÖVERMOGNA.
TA UR FRÖNA OCH LÅT DE TORKA.

VETESORTERNA KORSAR SIG BARA 2-3% TEX. POLSKT VETE OCH SPELTVETE/DINKEL

HAVRE, KORN KAN KORSA SIG LITE (2-3%) MED SINA OLIKA SORTER, HA DE GÄRNA NÅGRA KM IFRÅN VARANDRA, MINST 500 MTR.
DE NAKNA SORTERNA ÄR FÖR DET MESTA DOMINANTA.
RÅGSORTERNA KORSAR SIG GANSKA LÄTT, MAN MÅSTE GÄRNA HA NÅGRA KM MELLAN SORTERNA.
TEX. MIDSOMMARRÅG OCH SVEDJERÅG.


 



Samodling:     -    Till toppen på sidan


Nuförtiden pratas det mycket om biologisk mångfald, men detta glöms allt för lätt bort i trädgårdsodlingen och alldeles speciellt i jordbruket.
Man ser i den professionella odlingen stora fält med samma växter.
Där är det alltså inte någon större biologisk mångfald.

I den riktiga naturen ser man däremot på låt oss säga 1 kvadratmeter inte 2 eller 5 men många olika växtarter om naturen får fritt spel, dvs. utan att människan ingriper.
Finns det vilda djur som regelbundet betar där, då ökar antalet arter ännu mera.
Men så snart människan ingriper i den riktiga naturen försvinner det arter.
Utom när det görs på ett naturligt sätt tex. genom hävd och lieslåtter.

I den moderna odlingen ser allt prydligt ut utan ogräs och med fina raka rader, kanske lite blandat ändå genom att man har en bädd med morötter bredvid en bädd med sallat eller så.
Men annars är det rätt så artfattigt i trädgården, likaså på åkern men där är det ännu mera monokultur.

Monokultur skapar mest obalans; där det är biologisk mångfald är naturen mest i balans.
Aldrig gäller någonting i naturen för 100%!!
Det kan även i naturen finnas någonstans en tillfällig obalans.


Att en åker eller odlingsplätt någonstans är ur balans pga. människans ingripande, kan man se tex. på att det finns ett ogräs som växer där mycket, kanske för mycket.
Ogräs ska man egentligen inte kalla detta växt, man kan bättre säga visväxt eller naturens läkande växt.

Vad visar en tistel när den växer på ett ställe?
Jo, tisteln växer där pga. att strukturen är uruselt tex. pga. en plogsula eller något annat som har stått och pressat ihop jorden just där.
Då kommer tisteln: tistelfröet gror och växer ut till en planta och dess rötter växer djupt neråt och luckrar upp den förhårdningen och när tisteln dör förmultnar rötterna.
Plöjer man inte på nytt har strukturen på det där stället blivit bättre.
Så kan man alltså kalla tisteln för en samodlingsväxt eftersom den kan förbereda jorden för nästa års växter eller för en samodlad växt.
Men om det blir allt för många tistlar vad gör man då?
Då får man betrakta allt som en förberedelse för nästa års växter och vänta tills tisteln blommar som finast och plocka då bort alla blommor eller hela växten.
Har man plockat bort alla blommor dör tisteln och kommer det nästa år nästan inga nya på samma ställe pga. att när tisteln blommar är rotreserverna som lägst och uttömda eftersom all näring går till blomningen för att säkerställa den efterkommande generation.

Ett annat exempel där naturen själv är i en tillfällig obalans är det med rölleka.
Där det växer rölleka kan man vara säkert på att just där råder det brist på kalium.

Och naturen löser problemet genom att just där gror det ett röllekafrö som har kanske har legat i många år och väntat på rätt tillfälle.
Och varför gror fröet?
Det gror eftersom jorden där har en kaliumhalt som har kommit under en viss gräns och är den gränsen nådd stimuleras grobarheten hos fröet.
Röllekan alstrar kalium ur andra element som finns tillgängligt genom biotransformation (Prof. Louis Kervran) och ger kalium till jorden när växten dör och förmultnar.
Så blir problemet löst.
Alltså är det nyttigt att låta röllekan vara kvar där den står och låta den göra sitt naturliga uppdrag i livet.

Det här är en sort av samodling, en växt som hjälper andra växter.
Samodling är en teknik att kombinera olika växter med ett särskild syfte, tex. kontroll av insektsangrepp.
Det är många faktorer som har inflytande på hur växter fungerar i samodlingen, såsom jordmån, näringstillstånd, klimat, vind, sol osv.

Syfte med samodling
- attrahera nyttiga insekter eller andra nyttiga djur
- avskräcka skadliga insekter eller andra skadliga djur, genom tex.
doften
- vissa växter höjer aromen hos andra växter
- vissa växter höjer smaken hos andra växter
- vissa växter höjer avkastningen hos andra växter
- vissa växter minskar avkastningen hos andra växter
- vissa växter höjer produktionen av eteriska oljor hos andra växter
- tillfoga näringsämnen som är nyttiga för andra växter
- vackert att se en trädgård med blandade sorter och färger
- skydda växter mot svamp och mögel.

För att minska behovet av handelsgödsel och för att minska användandet av bekämpningsmedel vore det också intressant att använda samodling.
Tänk på subklöver bland kål eller som insådd i spannmål.

Ekologiska odlare som tillämpar samodling måste noggrann planera säsongen.
För det första planerar man vad man ska odla till kommande tidens mat och sedan ska man kolla vilka samodlingspartners man ska ha för att nå en så naturlig och problemfri odling som
bara är möjligt.

Tänk på att det finns växter också som ej ska odlas ihop eftersom de har en negativ verkan på varandra.
Ett exempel på negativ verkan är lök och bönor, de tål varandra inte så bra.
Ett exempel på positiv verkan på varandra är gräslök och rosor.
Gräslöken ger rosorna bättre doft och gör att de blir mindre känslig för svartfläcksjuka.


Ogräs kan ha både en positiv och en negativ verkan.
Därför bör man se till att inte ogräset tar överhand, att det blir för mycket.
Men man ska speciellt inte plocka rent.
Ogräs kan alltså vara en samodlingsväxt.

Vad som är viktigt för att över huvud tagit lyckas med ekologisk odling óch samodling är att man verkligen ska se till att man har en bra mångårig växtföljd.
Växtföljd är egentligen en samodling på längre sikt!

Samodling sker inte bara mellan levande varelser ovanför jorden, men också under jordens yta nämligen samverkan mellan växternas hårrötter och mikrolivet i jorden.
Kvävebindande växter som ärtor/bönor/klöver som binder luftens anorganiska kväve till organisk kväve med hjälp av en bakterie som heter Rhizobium, är också en form av samodling.

För att få en så bra som möjligt effekt av samodlingen bör man se till att:
- man anpassar jorden till den växt som ska växa där
- eller man anpassar växten till den jorden som man har
- jorden har rätt näringstillstånd med rätt pH
- jorden har en bra struktur och vattensamlande effekt (är humusrik) men ändå kan
släppa igenom för mycket regn, alltså är bra dränerade
- mikrolivet har en bra kondition och rik mångfald
- man odlar på ett naturligt sätt utan kemiska tillsatser, bekämpningsmedel och utan
genbehandlade/GMO växter.

En viktig fördel med samodling är också att man genom hela odlingssäsongen kan ha jorden täckt med växter vad som är bra för mikrolivet, man får mindre ogräs att fajtas med och eroderingen eller urlakningen är minimal.
Genom samodling suger man inte ensidig ut jorden såsom man gör med monokultur.


Samodlingsexempel:
Tagetes hjälper växter mot nematoder genom att Tagetes producerar Thiopene.

Höga solälskande växter ihop med lägre skuggälskande växter:
Havre eller korn med insådd för att få fram vall.
Havren/kornet fungerar som skyddsväxt.

Klöver i spannmålslandet ger organisk kväve och undertrycker ogräs.
Dessutom blir det mindre urlakning av näringsämnen.

Det som används sedan länge också är att när man sår in en ny gräsmatta, man blandar in vitklöver i gräsfröet.
Det gör att efter en längre torrperiod man ändå har kvar en gräsmatta beroende på att vitklövern gör att gräset klarar torkan mycket bättre.
Praktiska exempel på samodling:

Kål:
Vitkål har fördel av att växa ihop med bl.a.:
basilika, bondbönor, dragon, isop, anis, dill, timjan, selleri,
indiankrasse, oregano, malört, salvia, rosmarin, renfana.
Till nackdel för vitkål är: jordgubbar, störbönor, vit senap, Tagetes, vinruta, sallat.
Kålens tillväxt befrämjas av dill, kamomill, mynta, salvia, malört, rosmarin och buskbönor.
Kål skyddar selleri mot rost, bladselleri skyddar kål mot kålfjäril.
Mellan kålraderna är det bra med subklöver och haricots verts mot löss, kålfluga och kålmask.
Krus- och pepparmynta ökar smaken + vigören av kål, men odla myntan i krukor annars är det lätt att den blir till ogräs, också ur växtföljdens synpunkt.
Lök höjer tillväxten och avkastningen hos brysselkål.
Dill och mynta ger broccoli en bättre tillväxt.
Bönor, selleri, lök och potatis ger blomkål en bättre smak och tillväxt.

Anis och koriander ihop odlade gör att de gror bättre båda två.

Rosor:
Rosor trivs bra ihop med: malva, temynta, citronmeliss, söt stenört (Alyssum), kejsarkrona,
liljor, lök, strandkrassing (Lobularia), spenat, näva (Geranium),
revsuga (Ajuga reptans), Tagetes, renfana, valeriana, gurkört, buxbom
(Buxus), rölleka, kattmynta, häckfuchsia, scharlakensfuchsia, mattram
och jungfru i det gröna.
Lök + rosor ger en starkare färg en intensivare lukt.
Vitlök höjer rosens arom, oljehalt, doft; tillsammans med gräslök verkar den mot svartfläcksjuka.
Lavendel, salvia, timjan och isop är bra mot bladlöss på rosor.

Exempel på samodling av djur och växter:
Lägg fiskavfall från insjöfisk i planteringshålet när man planterar tomater.
Detta ger extra stora och fina tomater.


Exempel på samodling av saker och växter:
Gräv ner några rostiga spik intill rosenbusken.
Man får då friska plantor utan insektsangrepp och utan mjöldagg.

Samodling inom spannmålsodlingen:
Blåklint och råglosta höjer rågens avkastning.
Vete har fördel av bondbönor, ärtor, spenat, klöver, sojabönor.
Spannmålets tillväxt stimuleras av: groblad, svart kämpar, rödklöver, lucern, esparsett, rödplister, blåklint, små mängder kamomill.
Vete stimuleras av kamomill, åkerklätt, vitsenap.
Man kan då blanda in i vete-utsäde:
1 gram kamomill, 1gram åkerklätt, 1 gram vitsenap i 100 kilo utsäde.
Odla inte råg nära vete då blir vetets tillväxt sämre.
Vallmo är speciellt för korn dåligt.





Fruktodlingen:
Växter att hålla insekter och sjukdomar i schack:
Vitlök mot knoppätande fåglar, mot Monilia, Gräslök, Vitklöver mellan träden, Pepparrot, Tagetes, Pepparmynta, Åbrodd, Indiankrasse, Timjan, Maskros speciell fördelaktig hos äpple och plommon,
Renfana, Vitsenap, Cyklamen mot parasiter på träden.
Häng upp lökringar i träden när frukten mognar, fåglarna äter inte på frukterna.

Blommor:
blanda med kamomill, kungsljus, ringblomma, Tagetes och solhatt.
Blommorna är skyddade av lökfamiljen som stärker blommornas dofter.
Mot bladlöss: spruta kallt kaffe/ svart te på blommorna.
Man kan också hälla detta på jorden intill plantorna.

Tomater:
Gurkört ger tidigare tomater.
Rödbladig basilika stimulerar tillväxten och smaken av tomat, i viss mån produktionen.
I växthuset: Tagetes erecta och tomat då inga vit flygare.
Tomat med sparris, basilika, morot, lök, persilja, salvia ger bättre tillväxt och smak.
Bönor, tomat och majs ger bättre tillväxt för alla 3!!
Brännässlor mot mögel + tomaterna håller längre.
Med ringblomma och tagetes bättre tomatproduktion.
Tomater tycker inte om kålrabbi, betor, potatis, ärtor, fänkål, jungfru i det gröna (Nigella damascena), malört och svart valnöt.

Potatis:
Bra att odla nära potatis: åkerbönor, indiankrasse, kål, pepparrot (helst i krukor eller runt
potatislandet), persilja, majs, sallat, Tagetes, lin, dill, ringblomma, ärtor,
selleri, renfana, buskbönor +lök +äggplanta mot Coloradobaggen (behövs ej GMO), bondbönor mot bladlöss, maskros ger resistens mot
sjukdomar.
Odla EJ nära potatis: hallon, pumpa, squash, melon, tomat, gurka, vete, fruktträd, trädgårdsmålla.
Solros bromsar potatisens tillväxt.
Odla EJ året innan: ärtor, havre eller korn för då finns det en större chans på skorv.
Odla året innan sojabönor: mindre skorv.

 

Om linser:     -    Till toppen på sidan

 

Systematik:

Lens culinaris Medikus = L. esculenta Moench. = Ervum lens L. = Lens vulgaris Delarb. =                  Lens sativa Hell.

Det finns 2 underarter:                

 -  Lens culinaris subspecies nigricans: 15 - 30 cm hög, korthårig, baljorna 10 mm långa och 4

      mm breda, för det mesta 2 frön per balja som är 2 - 3 mm stora, svartbruna med grå

      marmorering, troligtvis stamformen av vår nuvarande lins.

-  Lens culinaris subsp. esculenta: 20 - 50 cm hög, baljorna 12 - 15 mm långa och 6 - 8 mm

      breda, 1-3 frön per balja som är 3 - 9 mm breda och 2 - 3 mm tjocka, gråbruna, gulaktiga,

      rödaktiga eller svartbruna.

Den svarta amerikanska linsen är en i senare tiderna tillkommen artförändring som berömts

   såsom välsmakande och lämplig både för bordets behov och som foderväxt.

Enligt de sista vetenskapliga uppgifter härstammar linser från de två vilda sorter Lens orientalis

   och Lens nigricans.

Utöver Lens culinaris/L. esculenta finns det Lens ervoides, L. lamotti, L. nigricans, L. orientalis.

 

Beskrivning:     Linser hör även till ärtväxterna och utmärkas bland annat av sin spensliga och fina växt samt sin

   platta eller ibland trinda frön.

Linsen förekommer både odlad och vild i södra och mellersta Europa liksom i Arabien och Iran.

De förekommer bara lite i Sverige och då mest som trädgårdsväxter men har i tidigare år även på

   några ställen, tex. på Gotland och i Skåne, med framgång odlats på åker fastän i mindre

   utsträckning.

Småkorniga linser (var. microsperma) har en tusenkornvikt av 20 - 35 g.

Storkorniga linser (var, macrosperma) har en tusenkornvikt av 40 - 60 g.

1994 odlades på världen ca. 3,3 millioner hektar med en avkastning på ca. 2,6 millioner ton

   linser.

50% av odlingsyta finns i Indien, i Europa (medelhavsområdet) odlas ca. 59.000 hektar (1991-

   1993).

Av lins odlas två sorter: den ena sorten med små nästan trinda vitgula frön; den andra med

   platta något större gulgröna frön

Linser är ettåriga, mindre sirliga växter med en höjd mellan 15 och 50 cm.

På tunna, starkt förgrenade stjälkar finns fjäderliknande blad, de 4- 7 fjädrarna är långa och

   smala.

På den övre delen av plantan finns slingrande rullar.

I juni- juli blommar linsen med mycket små, oansenliga blommor två och två på långa, tunna

   stjälkar.

Linser är för det mesta självbefruktande men pollinering av bin och humlor förekommer (Arche

   Noah, Handbuch Samengärtnerei).

Blommorna är vita men blombladen som sitter längst bak har en lila åderring.

I slutet av augusti till början av september utvecklar sig 0,8 - 1,5 cm långa, 0,4 - 0,8 cm breda,   

   baljor innehållande  för det mesta 1-3 linser och är bruna när de är mogna.

Själva fröna är diskusformade, bruna, gråbruna, grönbruna, röda, svarta, gulaktiga till

   mörkbruna.

Historia:            De äldsta fynd hittade man ur gammalstentid på Peloponnesos.

                             Under Neoliticum ökade storleken på fröna som tyder på ökade kultivering av linser.

                             I Grekland hittade man dessutom linsfynd från tidig Neoliticum (6200 - 5300 f. kr.).

                             På Balkan och Bulgarien  från 5300 - 4000 f. kr.

Linser har från äldsta tider varit odlade och högt värderade i Egypten, Grekland och Palestina.

I Egypten och Främre Örienten spelade linser en stor roll som människoföda, man gav linser

                                som föda med de döda i gravarna och man kan läsa om linser i Bibeln.

                             Till mellan Europa kom linserna ca. 4500 - 3800 f. kr. oftast tillsammans med ärtorna.

                             Från och med  Folkvandringen minskade andelen linser gentemot ärtor och åkerbönor.

                             Från och med ca. 1800 e. kr. har man oftast odlad linser inblandat i en spannmålssort för att

   minska risikon att misslyckas och för att underlätta skörden.

Om den svenska odlingshistoria finns bara mycket knapphändiga uppgifter om odling i liten

   skala på Gotland och i Skåne.

 

Sorter:                Svenska sorter: Gotländsk.

 

Jordmån och Klimat:                

Linser föredrar en sandig och torr jordmån bättre än andra ärtväxter, men lämnar en rik

   avkastning på magrare, lerblandad och något kalkhaltig sandjord, också på lätt kalkmärgel.

Linser föredrar ett torrare och varmare klimat.

Linser klarar temperaturer från -5 °C till -9 °C.

 

Gödsling och plats i växtföljden:

                             Här gäller detsamma som hos ärtor, se där.

Linser bör inte sås i nygödsling eftersom de växer då mest på halmen och mognar dessutom

   ojämnt.

De växer bäst på jord efter (hack)rensade rotfrukter.

Vill man ändå gödsla med komposterade stallgödsel är det bäst att göra detta hösten innan man

   ska odla linser.

 

Sådd och Skötsel:

                             Linser sås något senare än åkerärtor i väl förberedd jord och bör myllas lätt samt handrensas i

   fall ogräs visar sig i större mängd.

Så linser med samma avstånd i raderna som ärtor.

För att förebygga större mängder med ogräs är det bäst att så i rader så att man kan radhacka.

Utvecklingstiden är ungefär samma som hos ärtor.

 

Skörd:                Bör ske så fort de nedersta skidorna börjar gulna.

                             Få linserna mogna hårdare så öppnar sig skidorna vid torkningen, varigenom mycket av

   fröskörden går förlorade.

Torrt och gott bärgningsväder är önskvärd för linsskörden eftersom linser är svårtorkade, möglar

   lätt och släpper fröna vid torkning efter regn.

Tröskning kan ske med slaga men rensningen kan vara mycket besvärlig.

(Magnus Bolanders mattpisketröskverk kan fungera).

 

Avkastning:      Är både i säd och halm mindre än efter ärtor men av högre värde.

 

Fröodling:         Det behövs 10-15 plantor och odlingsjorden bör vara mager.

                             För att lyckas ordentligt får man hoppas på bra och torrt sommarväder.

 

Selektionskriterier:

                             Linser som inte överensstämmer med de ursprungliga som man har sådd tas bort.

                             Andra kriterier: -      Smak, matkvalitet och hur linserna ser ut

-          bra tillväxt

-          snabb mognad

-          bra fäste av baljorna

-          bra avkastning

-          säker odling.

 

Sjukdomar och angrepp:

                             Linser har ett svagt rotsystem som lätt kan angripas av svampsjukdomar vid fuktigt och svalt

   väder.

Det bästa är att använda ett minst 6-årigt växtföljdsystem.

 

Näringsinnehåll (Bara som curiosa för de som är intresserade):                         

Fröna innehåller: 25,5% råprotein, 1,9% råfett, 52,2% N-fria extraktämnen med ca. 40%

   stärkelse och 1 - 3% socker, 3,4% råfibrer, 3% aska, B och E vitaminer.

Aminosyresammansättningen: (gram per 16 gram N)

   Alanin              5,1                       Lysin*                 8,0                       Histidin               2,7

   Arginin             8,6                       Methionin*        0,7                       Isoleucin*          4,7

   Asparaginsyra 12,5                    Fenylalanin*     5,5                       Leucin*              8,2

   Cystin*            1,2                       Prolin                   4,7                       Tryptophan*     1,2

   Glutaminsyra 17,6                     Serin                    5,9                       Tyrosin               3,1

   Glycin              5,1                       Threonin*          4,3                       Valin*                 5,5

*= essentiell

I okokta linser finns det Phasin som gör att blodet levrar sig (om man äter mycket!), Phasin blir

   oskadlig genom kokning.

 

Literatur:          -      Svenska Jordbruket av  J. Arrhenius, del 2, 1888

-      Handbuch Samengärtnerei av Andrea Heistinger/Arche Noah/Pro Species Rara, 2004

 

Tomater:     -    Till toppen på sidan

(Odla gurkört med tomat för skydd mot tomatinsekter), man kan även så in havre eller någon annan ej övervintrande grässort. (Gurkört ger tidigare tomater).

I viss litteratur sägs att tomat och gurkört inte är bra grannar??

Vintergröna (Vinca) är ingen bra granne.

Angrepp på tomater, bespruta med te av spansk/cayenne pepparfrukt.

Rödbladig basilika och bergamott planteras bland tomaterna, förbättrar tillväxten och smaken, hjälper även mot flugor och myggor.

Passar bra ihop med sparris, morot, lök, persilja, fingerborgört, salvia, tagetes, sallad, vitlök, ringblomma, selleri, indiankrasse, rädisa, rättika, spenat, nyzeeländsk spenat, bönor, kål, lima bönor, temynta och dill.

Bönor, majs och tomater blandodlade ger bättre tillväxt hos alla tre.

Ringblomma bland tomaterna garanterar sjukdomsfritt uppväxt.

Mycket bra med kål och tomat ihop nämligen tomater avger stark lukt mot skadeinsekter.

Vattnas med jäst vallört och lite stenmjöl.

Odlas före ärtor men efter bönor.

Fiskavfall från insjöfisk i planteringshålet ger en extra kick och stora och fina tomater.

Stink Tagetes tar bort vit flygare i växthuset.

Ge tomaterna en skvätt minimjölk två gånger i månaden.

Späd ut minimjölk 1/3, är bra mot mögelangrepp t ex bladfläcksjuka, bespruta en gång per vecka på bladen.

Tomater på hösten:

Dra upp plantan, häng den upp och ner på ett varmt, luftigt och mörkt ställe så får den en snabbare mognad och bättre smak. 

Brännässlor skyddar tomat mot mögel och gör att tomaterna håller längre.

Passar inte ihop med kål speciellt kålrabbi, betor, potatis, ärtor, fänkål, jungfru, malört, gurka och svart valnöt. Ringblomma och Tagetes erecta gör att tomater producerar bättre och håller de friska.

Sparris hjälper mot tomatnematoder, tomatbladssprej mot sparrisbaggar.

Maskros hjälper mot fusarium på tomat.

Tomat skyddar rosor mot svartfläcksjuka.

Odlas bäst med tomatkompost.

Vattna alltid med vatten som har stått i ett dygn, vattna bara på jorden omkring plantan.

Ett fröbad av vitlöks te eller valeriana bad ger starka tomatplantor.

Vid plantering lägg två handfull brännässla blad eller pepparrotsblad i planteringshålet, ger samma effekt som död sötvatten fisk.

Plantera även en vitlöksklyfta i närheten av tomaten, mot mögel/svamp.

Persilja i närheten förbättrar smaken.

Man kan i växthuset odla tomat som spaljé.

Odla gärna tomat efter blomkål och potatis.

Rök eller snusa aldrig i närheten av tomater på grund av tobaks mosaik-virus.

Mynta ökar livskraften och smaken hos tomaten, men odla myntan i krukor.

Bra att odla gurkört, dill och libsticka nära tomaterna.

Man kan lägga tomattjuvskotten bland kål mot kåljordloppa.

När en stor del av frukterna bara blir gula men inte röda och sedan blir hårda:

- kalibrist

- för stark solsken; händer ej ofta med bifftomater.

Tycker om tjock lager förmultnande av allt, ogräs också, ska man gödsla gör det under det tjocka lagret.

Ge till 14 dagar före första skörden 1 x per vecka jäst utspädd nässelvatten eller annat jäst vatten.

Gödsling med jäst tomatblad är gynnsamt för växtligheten och fruktutvecklingen.

Visar sig tomatbrunröta (Phytophthora infestans) spruta med växlande åkerfräken te och lökskal te eller jäst lökskalvatten.

Avkok på tomattjuvar bra mot bladlöss, kvalster och mindre larvar:

1 liter kokande vatten hälles över 1 kg färska krossade tjuvar/blad sedan får det svalna och tillsätt lite såpa och spruta.

Ge bara i juli / augusti ibland vallört + nässelvatten 1: 20 utspädd + en handfull träaska.

Plocka aldrig bort de nedre bladen på tomatplantorna.

Plantera tomatplantorna snedda och bind upp de snedda, följden blir fler rötter och högre avkastning.

Spruta 3 x per odlingssäsong med åkerfräken te då för det mesta inga sjukdomar.

Odla ringblomma mellan tomaterna håller plantorna fria från sjukdomar.

Persilja planterad runtom förbättrar smaken.

De första sidogrenar som man tjuvar bort kan utveckla sig till bra plantor med bra avkastning.

Tomatbladen rullar ihop pga. för kall natt.

Svarta fläckar kan komma pga. för riklig kvävegödsling.

Mot de 2 senaste saker är det bra med träaska och vallörtvatten i samband med det mycket kali som dessa innehåller.

 

 

Portlak = Portucala oleracea:     -    Till toppen på sidan

 

Portlak är en 1-årig växt från India.

Bladen äts råa eller kokt i soppor och innehåller Omega-3 fettsyror.

Odlingen tar cirka 6 veckor och portlak är en bra alternativ för trädgårdskrasse.

Portlak vill ha värme.

Vid låga temperaturer gror fröet dåligt och växten skjuter tidigare i blom.

Det är bäst att odla portlaken i drivbänk och så den regelbundet.

Portlak vill ha fuktbehållande, lättare jordarter med mycket humus.

Den växer snabbt och vill ha mycket näring.

Den vill gärna ha lite skydd, tex. kan man odla den mellan raderna med majs eller störbönor.

Bredså portlaken och täck fröna inte med jord.

Man kan blanda fröna med lite fin sand och så sedan.

Håll alltid portlaken lite fuktig.

Skörda inte för nära jordytan så att man kan få en annan skörd.

Portlaken kan angripas av Botrytis cinerea (Gråröta) som kan förebyggas genom att ventilera mycket om den odlas under glas (drivbänk).

Portlaken trivs mycket bra ihop med bondbönor och buskbönor men trivs inte alls med lök och vitlök.

 

 

Ett bättre sätt att sköta skogen:     -    Till toppen på sidan

 

Skog.

Den väcker en viss känsla, den låter en lyssna, speja.

I skogen är det fullt av intressanta väsen.

Skogen är som ett dynamiskt förband mellan varje gång nya upplevelser och sätt att uttrycka.

Sköta om en skog betyder inte att förändra den strukturen skogen har fått av naturen  (mångfalden!) men att i huvudsak ge de viktiga träd tillräckligt med ljus och utrymme.

Att överlåta skogen åt sig själv är egentligen inte heller bra för en hälsosam utveckling av träden.

I skogen gäller det att kombinera praktiska möjligheter med kunskaper.

Eftersom humusskiktet  av skogen bara är några centimeter tjockt skulle man egentligen vara mycket försiktigt så att det här skiktet ej blir uppblandat eller hoptryckt av tunga hjul.

För att förebygga  detta vore det bästa att alltid vänta tills tjälen kommer.

 

Att använda hästar eller oxar till draghjälp och transport är det ändå det bästa för att inte tillfoga skogens botten några skador.

Utan motorbuller och avgaser kan man i lugn tempo hämta stammarna ur skogen, man behöver inte ens ha vägar för detta ändamål.

Oxarna kan sättas in i arbetet från och med 4 års ålder.

Den personliga kontakten redan från födelsen ser till att oxarna blir snälla djur.

När de känner oss som den som matar och ryktar de, är de senare berett att samarbeta med oss.

Intressant är att varje djur har sin egen personliga karaktär.

 

Skoggenomgången som görs utgår ifrån att döda träd, utom de som hackspetten använder som boplats, för tät på varandra stående och för gamla träd tas bort.

Ekar och lindar gäller som heliga träd och därför ges de extra mycket ljus och utrymme.

Ved staplas vid skogskanten och ska torka i 2 år innan det används i spis eller kamin.

Virke transporteras direkt till gårdens sågeri.

Idealet är när efter skogens genomgång det förekommer träd i alla ålder.

 

Skogens botten är i behov av tillräckligt med ljus för att skogens fröer kan gro och växa.

Man ska ha i åtanke att själva skogen på längre sikt ska leverera mer virke och ved óch bättre kvalitet när ved och virke skördas över kortare avstånd och när det inte görs radikala ingrepp med stora maskiner.

Skogsplantering behövs inte eftersom frö från friska träd kommer att gro, speciellt när de bästa , friskaste och finaste träd får stå kvar och fröa av sig.

 

Ett stort problem med kalhugga är att skogsbotten plötsligt utsätts för solskenet och därigenom dör nästan all mikroliv och svampmycelium.

Då tar det flera år innan någonting kan växa där igen.

 

Hur naturanpassad naturlig ingrepp är visar sig i de följande åren.

Ljus och inbördes konkurrans är förbigående löst och träd kan vidareutveckla sig.

Naturligtvis är sådana skogar också för de vilda djuren en mycket angenäm hemvist.

Till slut måste vi komma ihåg att våra skogar producerar syre för oss och att de omvandlar den för oss skadliga koldioxiden till något oskadligt.

Trä är en av de viktigaste råvaror som vi så mångsidigt använder.

Därtill producerar också skogen en stor del av vår dricksvatten!

 

Vi människor skulle egentligen behöva vakna och tacksam sköta våra skogar och därtill hitta möjligheter att stoppa den globala skogsskövlingen.

 

 

 

 

Frö-odling av Bönor och Ärtor:     -    Till toppen på sidan

 

-- Bönor:

   Grobarheten håller 3-8 år men bäst är det att spara de längst 3 år.

-- Selektera:

   Skörda inte något från plantorna som ska ge frö.

   Bönorna ska helst vara helt trådlösa.

   Plantorna ska vara resistenta mot sjukdomar, väder och ohyra, de ska växa även i kallt väder.

   Bönorna ska ha en bra form och vara tjockköttiga.

   Tidighet, god avkastning och kvalitet är viktiga egenskaper.

   Intressant är också aromen efter infrysning.

   Ett stort och djupt rotsystem är bra att titta på.

   Man väljer alltid de finaste och största kärnor ur baljorna med flest kärnor i.

-- Frötagning:

   Låt bönorna växa tills plantorna blir gula och baljorna bruna och torra.

   Då rycker man upp plantorna (titta då också på rotsystemet!).

   Torka plantorna på ett luftigt och torrt ställe.

   I november plockar man baljorna.

   Bevara bara de med de flesta kärnorna i.

   I februari plockar man ur själva bönorna.

   De bönor med fläckar, rynkor eller missformningar tas bort.

-- Tips:

   Störbönor klipper man av= toppar på 1,7 meters höjd, då ges de bästa fröer.

   Bönor är självbefruktande.

   Men korsningar kan förekomma mellan de olika sorter, så ha minst 50 meter mellan sorterna.

   Fröna kan man förvara i en papperspåse på ett torrt, svalt och mörkt ställe.

-- Bondbönor:

   Fröodling av de sker mest på samma sätt som vanliga bönor.

   Baljorna ska vara läderartade och nästan svarta.

   De mognar ojämnt och man kan då skörda i omgångar.

   De behåller grobarheten i 4-6 år, men bäst är att spara de i längst 4 år.

   Från plantorna som är utvalda ska man ej skörda till maten.

   Toppa ovanför 4e grupp med blommor för att få bra utvecklade fröer.

-- Ärtor:

   Grobarheten behålls i 3-7 år, bäst att spara i längst 4 år.

-- Selektera ärtorna:

   Bra smak och arom är viktigt.

   Ärtorna får ej bli mjöliga, speciellt inte under tillväxten.

   Färgen ska vara uniform.

   Tidighet är positiv.

   Kort och spridd blomning är bra i samband med oftare plock.

   Medellång strå är stadig och bra.

-- Skörd:

   Höga sorter beskäras efter 8e blomgrupp i höjden.

   Låga sorter ska utveckla sig helt.

   Man skördar inget av de utvalda plantor!!

   Är baljorna bruna och torra, ryck då upp hela plantan och torka på ett luftigt och torrt ställe.

   Skydda mot fåglar med nät.

   Kolla regelbundet på sjukdomar.

   I november plockar man baljorna med de flesta ärtor i.

   I februari plockar man fram ärtorna och tar bort ärtor med fläckar och de som är missformade.

   Ärtor är självbefruktande.

 

 

Ekologiska bekämpningsmedel:     -    Till toppen på sidan

 

Det finns många olika och naturliga sätt att bekämpa sjukdomar och ohyra.

Men liksom de moderna kemiska medel hjälper inte ens de naturliga till 100%.

Eftersom väder, odlingsmetod, näringstillstånd, ogrästryck, mängder naturliga fiender, grannväxter, jordtäckning, jordstruktur och när i odlingssäsongen spelar en stor roll, alltså helheten.

Att en växt blir angripen av en skadlig insekt eller av en sjukdom tyder oftast på att den växt inte mår helt bra.

Detta kan också vara en följd av att människan har satsat för mycket på att ”förbättra” en eller några få egenskaper i hennes forskningsarbete eller mer vetenskapligt sagt ”förädling”.

Oftast är det så att man genom detta arbete stör den naturliga balansen vad som har till följd att man får ett försämrad egenskap på andra sidan av balansen.

Detta kan då vara en försvagad motståndskraft mot sjukdomar och angrepp.

Därför är det för ekologisk odling fördelaktigt att odla äldre standard- eller lantsorter eftersom de för det mesta är mindre förädlade av människan och därigenom är mindre känsliga för både angrepp och sjukdomar.

Många gånger har de även mindre krav på en utmärkt näringstillstånd.

Låt det vara att de kanske har en lägre avkastning eller mindre enhetliga skördar.

Därtill har de många gånger en bättre smak och vissa har även högre halter av vitaminer, mineraler eller antioxidanter som är bevisat med äldre lantsorter av havre tex.

När man ser till att näringstillståndet, strukturen, vattentillförsel, dränering och växtplatsen är i ordning blir oftast angreppen och sjukdomarna färre.

Se tex. till att kål, rotfrukter odlas på ett blåsigt ställe så minskar de skadliga insekternas angrepp.

Fågelholkar, växter som drar åt sig naturliga fiendeinsekter för de skadliga insekter, vesslor, paddor, igelkottar och sittpinnar för rovfåglar påverkar angrepp också.

Det finns något som också är viktigt för att motverka sjukdomar och angrepp och det är växtföljden.

Odlar man många år efter varandra samma växtart på samma ställe får man som alla vet nematoder som kan se till att tex. inga potatis kan växa där längre eller att de växer mycket sämre med många sjukdomar och angrepp.

Vissa växter som man har som förfrukt kan ha en bra påverkan på de efterföljande växter.

Så är det bra att odla kål efter ärtor, bondbönor och potatis.

Det bästa är att ha en så bred växtföljd som möjligt.

Den bästa är en 9 års:

Bönor, tomater, ärtor, gröngödsling, kål, majs, potatis, squash, rotfrukter, och därefter bönor igen.

Något som till slut är mycket nyttigt att använda är samodling.

Samodling är att olika växter kan skydda varandra mot olika angrepp och sjukdomar men kan också vara till nytta för varandra genom att påverka varandras näringsupptag.

Med detta menas att den ena växten kan tillfoga jorden något via rhizomen/hårrötterna som den andra växten kan ha nytta av.

De kan skydda varandra genom varandras dofter/eteriska oljor eller genom att de drar åt sig nyttiga/naturliga fiender mot angripare eller genom att de rentav avskräcker angripare.

Såsom kål skyddas av aromatiska växter som dill, selleri, kamomill, salvia, basilika, pepparmynta, malört, timjan, oregano, åbrodd, renfana till exempel.

Andra bra samodlings exempel:

·         Morot och purjolök, rädisor, ärtor, sallat, bladselleri

·         Potatis och bondbönor, pepparrot, åkerbönor

·         Tomater och sparris, lök, persilja, basilika, Tagetes, dill, spenat, brännässlor.

Ekologiska medel:

-          Malörtste:

10 gram per 10 deciliter vatten kokas i 20 minuter, låt sedan dra i 24 timmar.

Fungerar mot löss, kålmask, kålfjäril, sniglar och jordloppor.

-          Jäst malörtste:

30 gram torkade blad läggs i 10 liter vatten, låt detta stå och jäsa i 2 veckor, sila sedan.

Detta fungerar mot bladlöss och körsbärs flugor.

Späds detta ut 1 på 2 fungerar detta mot jordgubbs- och björnbärskvalster, mot kålfjäril, morotsfluga, äpplevecklare, myror och sniglar.

-          Mera om malört:

Lägg några kvistar mellan lök- och morotsraderna mot deras insekter.

Gå regelbundet på kvistarna då avger de mera lukt.

 

 

Det nyaste om  biodling:     -    Till toppen på sidan

 

- Öppna ej bikupan på tisdagar eller torsdagar.

- Måndagar, onsdagar och lördagar är de bästa dagar för att behandla bin.

  Vid dessa dagar bör det vara tilltagande måne.

- Göra rent i bikupan och bekämpa ohyra i kupan görs bäst vid avtagande måne.

- Mata ett bisamhälle med vinterfoder eller med stödfoder sker bäst vid tilltagande måne.

- Eftersom bin hämtar nektar bäst vid tilltagande måne är det också bäst att slunga honung vid tilltagande måne.

 

Yin och Yang i odling:     -    Till toppen på sidan

 

På grund av jordens centrifugalkraft finns växter och de är yin.

Centrifugalkraften är störst vid ekvatorn därför är växtligheten som artrikast och mest utbredd.

Havsväxter har knappt några rötter och är mycket rika på mineraler och spårelementer, detta på grund av havsvattnet som är rikt på de elementer.

Landväxter har större rotsystem eftersom de måste försöka ta upp mineraler och spårelementer ur jorden.

Havsväxter:

Havsväxter är tex. nori, hijiki, wakame och kombu.

Nori är mest yin sedan wakame och kombu.

Hijiki är mest yang.

Nori är som flytande gräs, hijiki är en buske, wakame ett mindre träd och kombu är som ett större träd.

Nori växer egentligen bara i tropiska hav, kombu i mer tempererade hav.

Havsväxter är ganska lätta att torka och är de bra torkade håller de i evighet under torra förhållanden.

Landväxter:

Gräs är mera yang, träd mera yin.

Jordar med lägre pH är mera yin, de med en högre pH mera yang.

Kalium är mera yin och natrium mera yang.

Träd vill ha mera yin jord= alltså en lägre pH, gräs vill ha en högre pH.

Sollljus ger en mer centripetal kraft och är av sekundär betydelse eftersom det finns många växter som aldrig får solljus och fröer gror och växer utan solljus tills de bryter genom jordytan.

Månen:

Växter blir mera yin vid full måne och mera yang vid ny måne eftersom full måne är yang och ny måne yin.

Vid full måne attraheras vatten och så blir växterna mera fultiga och de expanderar.

Vid ny måne stöts vattnet mera bort alltså blir växterna mera torra och mera koncentrerade, utom förstås när det just då regnar.

Vill man ha  en mera yang effekt skördas växterna kring nymåne och tvärtom.

Växter som växer snabba har mera horisontella rötter tex. bambu och hallon och från de här rötterna kan det komma rotskott.

Det finns en motsatt effekt i en växt nämligen ju större växten är desto mindre nlir i förhållande oftast frukterna.

Vill vi gödsla med yinna gödselämnen som fosfor eller kalium, blir frukterna mindre.

Tvärtom får vi mindre växter så blir frukterna i förhållande större, detta gäller naturlig växande växter.

Moderna odlare vill få större spannmålskärnor men får då en mindre mängd kärnor och tvärtom.

Äter man salt mår en del av kroppen bra men andra delar mindre bra, samma sak med socker.

Så är det i växtriket och i hela naturen också= The Order of the Universe, nämligen det finns i naturen alltid komplementära och antagonistiska vägar!!

Därför för att få en balans i naturen är det bäst att inte använda gödsel, kompost eller andra(kemiska) gödselämnen.

Klassificering av växtriket:

I trädriket är städsegröna träd såsom barrträd och ceder mera yang medan lövträd är mera yin.

Därför klarar barrträd långa och kalla vintrar bättre än lövträd (trädgränsen!).

Bambu är mera yin, dess insida är ihålig.

Yinna växter är yang på utsidan (hård) och yin på insidan (ihålig eller mjuk).

Hos mera yanga växter är det tvärtom.

Därför klarar de kylan bättre eftersom yin stötar bort yin (kylan).

Eftersom städsegröna växter som barrträd är yang på insidan lämpar de sig bättre för konstruktion efter torkning.

Torkning innebär att insidan blir mera yang= bättre hållbarhet.

Eftersom städsegröna växter är mera yang brinner de upp snabbare eftersom de attraherar syre mycket snabbare medan tex. ek är mera yin på insidan så att ek brinner mera långsam ( syre är yin).

Växter med stora blad är mera yin medan de med mindre eller småblad är mera yang.

Köksväxter som tar en längre tid att kokas mjuka är mera yang.

Bovete som är ett yang sädesslag(används som sädesslag men är ett frö) absorberar vatten (yin) fort och kokas därför snabbt.

Små köksväxter är mera yang, större är mera yin.

Höga vertikala växter som tex. bambu är mera yin medan korta växter är mera yang.

Med rötter är det tvärtom:

Mindre/små ytlig växande rötter är mera yin medan större och mera djupväxande rötter tex. kardborrerot är mera yang.

Rötter som sprider sig horisontella är mera yin tex.  potatis.

Vintersquash är mera yang.

Små morötter är mera yang än stora men spetsen av stora morötter är mera yang eftersom den har växt djupare ner i jorden.

Nordiska äpplen och frukt är mera yang än sydligare frukter på grund av det yinna klimatet.

 

 

 Pojke eller flicka?:     -    Till toppen på sidan

 

Vill en gravid kvinna veta innan födseln om det blir en pojke eller flicka häller man regelbundet hennes urin över både några korn- och vetekärnor.

Gror kornet först då blir det en tjej, gror däremot vetet först blir det en kille.

 

 

Livets träd:     -    Till toppen på sidan

Varje löv på ett naturligt träd är komplementär till nästa löv.

Har det ena lövet mannlig energi så har det andra kvinnlig energi och så vidare längs hela grenen och hela trädet.

Dessa energier kan man pendla: mannlig energi så snurrar pendeln moturs och medurs över ett kvinnligt löv.

Mannliga löv tar emot himlens mera yanga kraft/energi som leder till en spiral som går moturs på norra halvklotet.

Kvinnliga löv tar emot jordens mera yinna kraft/energi som leder till en spiral som går medurs på norra halvklotet.

Sammanlagt är varje naturligt växande träd ett mästerverk av harmoni och balans.

Moderne träd som  beskärs, ympas på grundstam eller hamlas tillåts inte utveckla sig på det här sättet och måste därför skötas.

Eftersom fruktträd beskärs och ympas på grundstam blir frukterna inte naturliga heller.

Mat som är enkelt att samla är mycket mer lämpligt att äta för människan, än djur som är svåra att fånga och som kräver våld för att underkuva.

Allt som kräver ansträngning för att duga som mat bör inte ätas.

Likadant för odlade varor som kräver mycket energi av människan via tex. maskiner och annan input borde inte ätas.

Därför är naturlig odling (enligt Fukuoka eller ”det ätbara landskapet”) det bästa sättet att få fram mat så att människan uppnår bästa hälsa och att dessutom Moder Natur mår bäst.

Skötsel av Livets Träd

Mänsklighetens kultur och liv är som ett träd med grenar och lövverk.

Men detta träd är genom mänskligt ingripande inte ett naturligt träd längre.

På ett naturligt träd stödjer och kompletterar grenar och lövverket varandra men på nutidens träd är det tvärtom, de motarbetar och bekämpar varandra.

Genom vidare utveckling av mänskligheten blev livets träd mera komplex, konfliktartat och invecklat istället för enkel, rakt framåt och naturligt.

Denna utveckling gjorde att grenar och löv av livets träd har glömt bort att de tillhör samma träd.

En gren av livets träd heter teknologi, en annan gren heter vetenskap, en tredje gren religion.

Andra grenar heter tex. medicinskt vetenskap, industri, utbildning, psykologi och jordbruk.

Människan är jämnt orolig hur mycket en gren kan producera, hon selekterar, beskär och kasserar kontinuerligt.

Varje gren av livets träd beskärs så att det blir fler och fler små grenar och från varje ny liten gren kommer nya teorier, idéer eller tekniska utvecklingar.

Målet borde vara att återställa livets träd såsom det borde vara som träd nämligen ett naturligt träd innan beskärningen genomfördes.

Livets moderna träd har vuxit nu i flera tusen år och visat sig vara ineffektiv, miljö- och klimatförstörande, våldsamt, fullt av krig och socialt misär, fullt av sjukdomar.

Livets träd måste bli ett träd som är i harmoni med Moder Natur enligt Universums Ordning.

Detta träd ska ändå ha många grenar såsom vetenskap, teknologi och olika vägar att tänka men dessa grenar ska ha olika kvalitet och växa åt annorlunda håll än det moderna trädet.

När detta nya livets träd växer och når mognaden är utbildning, jordbruk, vetenskap och teknologi förenad under en ända principen nämligen en manifestation av Naturens Ordning= Universums Ordning.

Många känner att det har blivit något fel i samhället, att detta samhälle är på väg mot självdestruktion.

Somliga rekommenderar en omvälvning av utbildningen/uppfostringen, andra rekommenderar en tillbakagång till traditionella värden, ännu andra föreslår en förändring från kemisk till ekologisk odling.

Men den bästa lösningen är att starta om från starten igen, nämligen starta om från jorden som ger oss maten.

Vi måste ändra vårt sätt att äta och att odla vår mat.

Därför är odling på ett helt naturligt sätt= enligt Moder Natur, starten på en ny era: mänsklighetens era.

Moderna samhället är baserad på isolation och exklusivitet.

Kör vi runt på landet ser man spannmålsåkrar utan ogräs, med spår efter stora maskiner och med enbart monokultur.

På samma sätt är städerna isolerade från landet, konsumenter är det från producenter, alltså tilltagande isolering.

Och allt detta kräver transport för att få maten till de i storlek ökande städer.

Mellanhänder blir då bara fler och fler också.

Detta betyder samtidigt att pengar tar en allt större plats i samhället och kommer att styras matproduktionen och hela samhället mer och mer.

Livets kvalitet blir mer och mer beroende av tillgången till pengar och pengar styr vad vi ska äta och ska ha behov av.

GMO, konsumtion av lyxvaror, vapen och sådana saker som inte höjer livskvaliteten tvingas på oss utan hänsyn till mänskligheten, miljön eller klimatet.

Jordbruksvetenskap försöker uppfylla efterfrågan genom att producera större avkastningar via handelsgödsel (=konstgödsel), skadlig bioteknik, livsmedels tillsatser och kemiska bekämpningsmedel.

Från födseln till döden har fler och fler i städerna ingen idé om hur deras mat produceras.

Dessutom utarmas jordarna pga. Nutidens odlingssystem och överbelastas städerna med avgaser, med föroreningar av vattnet och omgivningen.

Ett exempel hur det odlas artificiellt (icke enligt Moder Natur):

1.       Fröna är selekterade, Jordbruksverket, stora multinationals (som Monsanto; Novartis och Bayer) och EU bestämmer mer och mer vilka fröer vi får odla, snart blir vi väl tvungna att odla GMO fröer.

2.       Jorden plöjs och harvas.

3.       Med som följd att jorden är bar, utan ogräs med jorderosion som följd.

4.       Jorden blir gödslad många gånger med handelsgödsel eller i bästa fall med komposterade stallgödsel eller kompost.

5.       Man sår eller planterar.

6.       Vid torrt väder vattnas det.

7.       Om man inte har sådd med precisionssåmaskin måste man gallra.

8.       Skadedjur bekämpas med kemiska medel eller på ett ekologiskt sätt.

9.       Ogräs bekämpas antingen för hand, med maskin eller besprutas med kemiska medel.

10.   Allt blir skördat.

11.   Fröna blir skördade och förvarade för nästa år.

12.   Jorden blir bearbetade och gödslad inför nästa års odling.

Ser man det här schemat förstår man att inte många vill hålla på med odling.

Odling enligt Moder Natur har som mål att genomföra enbart punkt 10 (lite beroende på klimatet där man bor förstås).

Alla andra punkter är onödiga och mot naturen.

Odlar vi enligt Moder Natur då växer det örter och gräs överallt och bland de säd, köksväxter och andra ätbara växter.

Bakterier och andra mikroorganismer har paradiset i den jorden, många djur och fåglar ser det som ett paradis också speciellt om det finns skog i närheten och många träd och buskar i eller nära där maten växer.

Man behöver dessutom inte bry sig så mycket om nästa års växter eftersom många sår ut sig själva (lite beror igen på klimatet!).

I den moderna världen måste alla jobba för pengarnas skull, i den nya världen behövs detta inte.

Då blir mottot mera: ”I fall du lekar ät inte då”, så gör alla andra levande väsen och varför inte människan?

Alltså att odla enligt Moder Natur som är i balans och som följer Universums Order:

Så vitklöver, blå lucern och kardborre på hösten.

Nästa vår hackar man rader där man ska så eller plantera det man vill skörda.

Använd enbart fröer från äldre kultursorter som har funnits sedan före låt oss säga 1950 talet, de är bättre anpassade till klimatet, näringstillståndet i marken och de är mycket närmare de urprungs sorter.

Detsamma med andra ätbara växter som fruktträd, bärbuskar, ätbara blommor, ätbara blad- och rotväxter etc.

Sedan sköter det mesta sig själv.

Det finns ändå vissa köksväxter som är så enormt påverkade av människan att de måste hjälpas lite genom tex. ogräsrensning.

Men sådana växter bör man egentligen inte äta eftersom de är natursvaga, växter som rotselleri, tomater.

När man odlar på det här sättet behöver man inte gödsla, inte plöja, inte harva, inte rensa ogräs, inte gallra och inte bekämpa sjukdomar och angrepp.

Sjukdomar och angrepp förekommer bara om en växt är ur balans och därigenom försvagade.

Ten Ways Monsanto and Big Ag Are Trying to Kill You - And the Planet

Energy-intensive industrial farming practices that rely on toxic chemicals and genetically engineered crops are not just undermining public health, they're destroying the planet.

Here's how:

#1 Generating Massive Greenhouse Gas Pollution (CO2, Methane, Nitrous Oxide) and Global Warming, While Promoting False Solutions Such as Industrial Biofuels, So-Called Drought-Resistant Crops, and Genetically Engineered Trees

#2 Polluting the Environment and the Soil-Food Web with Pesticides, Chemical Fertilizers, and Persistent Toxins, Including Dioxin

#3 Draining and Polluting Wetlands and Aquifers, Turning Farmland into Desert

#4 Poisoning Wells and Municipal Drinking Water, Lakes, and Rivers

#5 Chopping Down the Rainforests for Monoculture GMO Crops, Biofuels and Cattle Grazing

#6 Increasing the Cost of Food, While Reducing Nutrition and Biodiversity

#7 Spawning Pesticide-Resistant Superbugs and Weeds, and Antibiotic-Resistant Bacteria

#8 Generating New and More Virulent Plant, Animal and Human Diseases

#9 Utilizing Wasteful Fossil Fuel-Intensive Practices and Encouraging the Expansion of Natural Gas Fracking and Tar Sands Extraction (Which Destroy Forests, Aquifers, and Farmland)

#10 Stealing Money From the 99% to Give Huge Subsidies to the 1% Wealthiest, Most Chemical and Energy-Intensive Farms and Food Producers

 It's not enough to stop eating genetically engineered food. If we want a liveable planet we've got to boycott all factory farmed food and make the Great Transition from energy and chemical-intensive agriculture to a relocalized and organic system of food and farming. The World According to Monsanto is a recipe for disaster. Monsanto and Big Ag contaminate every link in the food chain, threatening the very foundation of life: living nutrient-rich soil, clean water, resilient crops, healthy animals, stable climates, and diverse food sources. The good news is that agro-ecological and organic methods can reverse this threat and sustain food production for future generations, but we don't have much time to turn things around.

12 Reasons To Avoid GMOs

by guest blogger Alberto Gonzalez, founder and CEO of GustOrganics

I love talking to people about food. And these days at my restaurant, I inevitably end up talking about GMOs. Often, people ask me the reasons why I do not allow any GMO foods at GustOrganics. In fact, this happens so often that I started creating a list in my head of all the reasons I choose not to offer them to my customers. The list started to get so big that I decided to write it down and I thought I'd share it with you, dear readers.

First, a little background: GMO stands for genetically modified organisms; some people also refer to them as GE (genetically engineered). According to the FDA, GMO foods are made using recombinant deoxyribonucleic acid (rDNA) technology. The agency commonly refers to them as "bioengineered foods," or foods that have undergone genetic modification, meaning they've been engineered and altered at the genetic level "using any technique, new or traditional."

Many years ago, I started reading studies about GMOs, and I discovered that most of the outcomes of the studies favored whoever was financing the research, which in most cases was the agrochemical companies. A few years later, I came across a book called The World According to Monsanto, by Marie-Monique Robin, and it was true eye-opener for me. Then, I read The Wheel of Life, by Debbie Barker from The Center for Food Safety, and I recommend this paper to anyone who wants a deeper understanding of the interconnectedness between food, climate, human rights, and economy.

Now I do everything I can, at home and at my restaurant, to avoid GMOs. It's not easy to do, since more than 80 percent of processed foods contain GMOs. Buying certified-organic food is the only way you can truly stay away from GMOs right now, since GMO foods are not labeled. But, honestly, the likelihood that GMO crops will cross-pollinate with organics gets higher every year as more and more GMOs are planted.

So, back to my list. Here are my reasons for avoiding GMO foods, compiled mostly from the sources named above:

Health harms.

1. GMOs are grown with toxic chemicals and resulting pesticide residues are known to be harmful to human health.

2. Research has shown that laboratory mammals fed GMOs suffer adverse effects that include damage to kidneys, liver, adrenal glands, spleen, and heart. Additionally, their immune systems were compromised and in some cases brain size was reduced.

Environmental harms.

3. GMO crops require huge amounts of chemicals that are harmful to soil, water, the atmosphere, and creatures. Although they are promoted as a technology to reduce pesticide usage, GM crops in the U.S. used greater than 26 percent more pesticides per acre in 2008 than non-GMO crops, based on U.S. Department of Agriculture (USDA) data.

4. GMOs are actually increasing the need for stronger and more poisonous pesticides. For example, one agrochemical company is awaiting USDA approval of corn and soybeans resistant to 2, 4-D, a chemical related to Agent Orange.

5. GMOs are causing a growing epidemic of "superweeds." These massive weeds have evolved a resistance to glyphosate, a chemical used on GM crops. Stronger toxic chemicals and soil-eroding tillage operations are required in order to eliminate superweeds.

6. GMOs contribute to global warming: GM crops require synthetic nitrogen fertilizers, which are responsible for approximately 60 percent of total emissions of nitrous oxide (a greenhouse gas nearly 300 times more potent than CO2). GM crops use high amounts of fossil fuels through the production of synthetic nitrogen fertilizers.

7. GMO practices contaminate our organic and local food systems. A report titled, Gone to Seed, found that 50 percent or more of non-GMO corn, canola, and soybean seed have been contaminated with GM genes.

8. Beneficial insects can be harmed. A Cornell University study showed that monarch butterflies suffered higher mortality rates when consuming milkweed leaves dusted with the Bt toxin associated with GM crops. And recently, pesticides called neonicotinoids have been blamed for the collapsing bee populations.

Harms to social and human rights.

9. GMOs are promoted as way to feed the world and mitigate hunger; however, numerous studies demonstrate that the GM crops do not produce higher yields as claimed. As one example, a USDA publication reports that "GM crops do not increase the yield potential."

10. GMOs lead to corporate control over seed and food: Today only one company controls about 95 percent of GM seeds. This limits access to seeds, which are the center of food and life.

11. These large agri-corporations do not let farmers save seeds, a basic practice that has continued for centuries to ensure food security.

12. GMO agriculture is an extension of current industrial-farming practices that have resulted in the loss of family farms and farmer livelihoods around the globe.

For all of these reasons, and more that I'm just not thinking of right now, we at GustOrganics choose another path. We believe organic agriculture is the only way to go. Organic agriculture has equal or higher yields than factory farming. Organics don't contain any synthetic hormones, antibiotics, chemicals or GMOs. And independent studies prove that organic food has more vitamins, nutrients and antioxidants than conventional food (which, at this point, is just another way of saying GMO food).

Talk to your friends about GMOs and help them to be aware of the facts. And go to justlabelit.org and help send 1 million signatures to the Food and Drug Administration to let them know that we want GMO foods labeled.